-

Saker man måste ha gjort som norrläning:

Åkt skidor, Kört skoter, Druckit mjölk. 

-

Sitter med en vackert svullen kind och en massa smink. Det är onsdag. Jag ska på krogen. Varför? Jag vet inte. För att jag kan. Näääk ljuder ur högtalaren och jag blir taggish på hundradagars. Får inte tag på någon. Kanske inte får följa med. Jo. Men folk har inga pengar på luren. Jag är grymt sugen på pizza men jag kan bara äta saker som är flytande eller väldigt litet. Inte kul. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Hej.

-

-

Och sen tänkte jag ''hur ska jag kunna mäta mig med henne?''. Ligger här och luktar gott. Är tröttare än någonsin och har faktiskt redan lagt mig. Jobb i helgen, det betyder att nästa vecka blir ännu kämpigare än den som redan varit, om det ens går. Jag går inte ens på vilja längre. Jag vet inte vad som får mig att gå, vad som får mig att kliva upp. Antagligen det faktum att jag inte klarar av att göra andra besvikna, att jag känner att jag måste på grund av att andra behöver mig, andra behöver suga ut energi jag inte har. Jag skulle behöva ett ''tack'' av så många människor men det är som att de ordet inte riktigt går säga. Som att det försvunnit ur vissas ordföråd. Jag opererar mig på tisdag. Inte okej, jag har absolut inte glömt hur obehagligt det var förra gången. Jag tror jag ska borra i tandläkares käkben också, så får du känna hur skönt det är. Usch, det enda bra är att jag tappar rätt fint med vikt. Nej, jag är för trött och när jag är för trött klagar jag bara.

Hejdå.

-

 

-

-

Faller i hundranitti. Som det ska göras. Kastar mig iväg till Åre och njuter med fint folk. Tuggummi fastnar i tandställningar, bara så ni vet, inte så kul. Kortis idag, måste åka.

-

Snygg är jag oxå, HAHA.

-

Försöker få till ett inlägg. Men jag är så kluven att jag inte vet vad jag vill skriva, jag vet inte vad jag vill annars heller. Att inte veta känns som en otroligt jobbig del av livet, tyvärr så vet jag alltid för lite för att vara nöjd. Helst skulle jag vilja ha ett manus till livet. Jag är ren iallafall, min lägenhet också, relativt ren iallafall. Det var den inte igår, inte jag heller. Är min lägenhet smutsig är jag också de, eller något. Det är en intensiv vecka, hur jag fick till de vet jag inte riktigt, men saker dyker bara upp för mig. Hoppar på mig litegrann, nja, hälften står jag väl för själv men jag menar ska man ha ett liv så ska det väl levas också. Och med de sagt så kan jag väl säga att det blir en spontanresa till Åre imorgon för att parta lite och kolla på Petter. Innan dess är det körlektion och vet ni mer vad jag ska göra imorgon? Hämta ut min balkläning, woopwoop. Den är så fiiiin! Ni kommer inte få se den förrän dagen börjar närma sig men ändå, paljetter och glitter överallt. Som det ska vara.

 

-

Tänker bjuda på en myslåt som tydligen alla hört förutom jag för jag ligger efter.

 

-

Idag är det söndag. Idag är det en sån där söndag där jag inte ens tagit på mig byxor. Jag har faktiskt inte ens klivit upp ur sängen riktigt, jag bara bytte från sängen till bäddsoffan. Jag har plockat fram körkortsböckerna och gjort det mesta av det jag skulle göra tills på torsdag faktiskt. Louise och Sofia har varit här och vi har varit ungefär lika effektiva alla tre idag. Ungefär lika påklädda också. Men nu ligger jag här själv, väldigt skönt. Jag tänker göra en stor kopp te och kolla om det finns något ätbart någonstans i lägenheten sen tänker jag nog slå på tvn, det händer väldigt sällan att jag kollar på tv. Någon gång i veckan ska jag besöka en tatueringsstudio och planera lite. Mer körskola, mer svenskarapporter, mer jobb, mer förväntningar och en jobbhelg ligger framför mig. Jag orkar inte tänka längre. Jag orkar inte riktigt leverera. Helgen har varit lång, lite som flera veckor. Det känns som det var så längesen trots att det bara var igår vid den här tiden vi satt i en soffa och kämpade mot bakfyllan och sippade alkohol. Det tog emot igår, men dansgolvet var lika roligt som alltid tills det fylldes så mycket att jag fick fler än en armbåge i ansiktet. Nej, te, mat. Ha en fin söndag mina vänner.

-

Bild från helgen.

Godmorgon världen. Det är -20 och grått ute. Planerna på kläning och strumpbyxor ikväll känns lite som att de ligger på hal is. But then again, jag ska ju bara vara inne, hoppas jag. Väntar på Louise. Väntar på Sofia och JK. Story of my life, vänta, jag väntar väldigt ofta, på väldigt mycke. Kan bero på att jag alltid är tidig, jag är den typen av människa som hellre är där jag ska vara en kvart innan än två minuter sent. Tyvärr är den typen av människor rätt sällsynta. Jag har lärt mig nu att säga en tid fem minuter tidigare än jag tänkt så de jag väntar på kan komma ''sent'' för då kommer de ungefär när jag tänkt. Det värsta är att jag då är dä tio minuter tidigare i förhoppning på att någon av dem kanske tillomed kommer i tid. Fast idag har jag inte riktigt några sånna människor att vänta på, Louise och Sofia är rätt bra på det här med tid. Oj, vad krångligt det där blev. Men det är mest bara svamel för att fördriva tid. Peppelipepp på ikväll igentligen, vill bara ta mig dit, vill ta mig hem, sminka mig, lyssna på musik, äta, dricka, skratta. Allt sånt där som får en att glömma svenskarapporter och körkort. Fast helt ärligt så känns inte körkortet så jobbigt, hälften av ångesten försvann liksom iochmed att jag skrev in mig. Jag menar nu är det ju bara att göra. Precis som vilken lektion som helst. Svenskarapporten däremot. Den. Den. Nej, det är fredag. En annan dag. Lyssnar på ASAP Rockys nya, han håller måttet.

-

 

-

-

Hej mina vänner. Imorgon är det fredag, fredagar är bra dagar, dagar som jag oftast spenderar med både gamla och nya vänner. Sofia har pyntat ner hela min nystädade lägenhet vilket tyder på att imorgon kan bli en kväll jag inte mins alls. Haha. Jag har fina vänner. Nu ska jag sova, det kommer behövas. Förvänta er ingen uppdatering imorgon då alkoholen kommer att flöda och all energi kommer läggas på att få till eyelinern. Natten ska dansas bort och livet ska firas på bästa sätt. Se till att göra det ni med, stäng inte in er och grubbla över saker du inte kan göra något åt, gå ut och lev. Skapa minnen, skratta, dansa och gör misstag. Det är det bästa du kan göra även om det kanske känns som att du hellre ligger i sängen med täcket över huvudet. Misstag är min favorit, de går alltid skratta åt dagen efter eller åtminstone veckan efter. Äh, nog med svamel nu, godnatt!

-

Godkväll mina fega läsare. Här sitter jag och spiller mitt hjärta trots att jag vet att knappt någon läser de ord jag skriver ner. Det skulle väl vara pappa då, min kära far. Jag älskar hur han alltid brukar ringa om jag skrivit något deprimerande och undra hur det är med mig, han säger aldrig att han läst men det vet jag att han har, min söta pappa. Jag finner någon slags tröst i att jag inte är den enda med den här typen av blogg. Jag har iförsig bara hittat en liknande men det räcker. Hon och jag delar många liknande tankar. Jag tror iförsig att jag delar mina tankar med många andra av er också, bara de att jag har ett större intresse i att skriva ner dem. Större intresse av att analysera och fundera. Skriva, jag tycker om det också så det här är väl mitt sätt att hantera mitt inre liv helt enkelt. Mitt inre liv är inte så stort, bara ibland, i vissa lägen. Skrollar på tumblr, hittar ingenting jag inte såg igår. Det blir en tidig kväll ikväll, imorgon är en stor dag, jag ska på körskolan för min första körlektion. Jag är nervös, inte de att jag inte har kört bil förut, fast det känns som att det kommer vara första gången jag sätter mig i en bil. Jag ska inte gå och lägga mig tidigt för att jag ska köra bil igentligen, jag har lektion på eftermiddagen så det är väl rätt lugnt så men jag är trött. Jag är trött och hela lägenheten ska städas imorgon, det kommer iförsig gå rätt fort, men jag vill sova. Haha, jag vill faktiskt bara sova... och sova.. och sova lite till. Jag har inte så mycke insperation ikväll så jag tror jag ger upp här. Ha det bra vänner.

-

-

Sitter med en kopp te. Klockan är lagom. Det är nästan svart i min lägenhet och helt tyst bortsett från mina fingrar mot tangentbordet. Jag har dragit upp knäna mot kroppen och sitter och vickar på tårna. En sån där grej jag gör rätt ofta. Lite barnsligt kanske, men att krypa ihop och vicka på tårna är något jag alltid tyckt om. Om man ska vara filosofisk så kan man ju se det som att jag gärna skyddar mig. Vilket jag gör, ofta. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skydda mig mot, vad jag är så rädd för, så jag skyddar mig alltid, mot allt. Förlåt om jag blir enformig. Min hjärna snurrar runt samma tankar nu och har gjort så i några dagar. Det är väl inte min hjärna som snurrar igentligen, mer mitt hjärta. Det snöar ute. Precis som det gjort varje vinter sen jag föddes. Ja, det har det väl gjort de flesta vintrar innan jag föddes också, men. Jag fick en sån där längtan just nu, en längtan efter att bara krypa ihop till en liten boll i ett knä som ångar av värme och kärlek. Jag känner mig rätt ensamen, ni vet. Sådär så att det spelar igentligen ingen roll hur många människor det är runtom mig, jag är ändå ensam. Jag har ingen rätt att tycka så, ingen rätt att känna mig ensam. Jag vet. Jag har det bra. Vet ni varför jag alltid skriver det, att jag mår bra? För att jag gör det och jag vill inte att mina stackars inlägg ska tolkas på fel sätt. Det är inte synd om mig och jag mår bra. Jag bara känner, precis som vi alla gör. Jag kommer inte sätta mig i ett hörn och skära upp handlederna utan jag kommer lägga mig i sängen och sova som en bäbis, sen kommer jag kliva upp imorgon och göra det som behöver göras med ett leende. Inte för att jag vill eller för att jag riktigt ser någon mening med att ens kliva upp ur sängen just nu, men för att jag vet att det blir bättre. Jag vet att allt redan är bra och att jag bara behöver bearbeta skiten över beaten som jag gjort sen jag var liten. Oj, Henry Bowers mina vänner, det är hans ord. Men ni förstår vad jag menar. Livet kan inte alltid vara på topp och varför jag inte känner mig på topp just nu har ingen speciell anledning så fundera inte på de snälla ni. Det luktar kanel och ingefära här nu, teet får ge mig värme ikväll. Tröttheten börjar slå till, min säng ser väldigt lockande ut just nu. Jag tror att det här är nog för ikväll. Jag tror att jag ska lägga mig och vila ut. Sova riktigt för att sedan kliva upp och anstränga mig för att inte vara så odrägligt pessimistisk och otrevlig. Försöka ta mig hem fort eller ta mig någonstans där jag känner mig trygg, vilket igentligen är precis här, inom mina egna väggar. Här kan jag vara på vilket humör jag vill utan att störa någon, utan att känna mig ivägen. Godnatt mina vänner. Ni är bra, kanske inte just idag, men det kommer flera dagar och du vet aldrig vilken överaskning som kanske väntar på just dig imorgon.

-

 

-

Han berättade vad han tyckte och tänkte om mig

och hur jag var utan att han ens kände mig

Han sa 'du får göra vad du vill med mig'

men jag fattade aldrig vad det betydde

Han tog mig mellan benen, jag tog honom på orden

och gjorde det jag drömt om, klia han på ryggen

Hur tänkte du?

Kom in i rummet där du satt och kände direkt

Den perfekta balansen mellan förakt och respekt

Det betyder bra samtal och fucked up sex.

Men jag visste inte då att han skulle knäcka mig.

-

-

-

Trött, less. Har en balklänning påväg nu iallafall, den är skitsnygg och jag är skitsnygg i den, end of discussion. Söker bal-dejt, han ska va snygg, det är enda kravet eller ja, han får gärna ha något innanför pannbenet och gå prata med också. Sofia är här, blev ni brydd? Hon är ju min fru. Allt är väl som det ska vara, ingenting nytt, ingenting gammalt. Ingenting blått och ingenting lånat eller hur det nu är det där. Det känns att jag inte haft helg. Tröttheten får mig att frysa och bara det är en bedrift i min lägenhet, tro mig. Humöret är inte på topp men jag har inget att klaga på, jag är sådär allmänt less som man kan vara vissa dagar. Jag behöver bara sova en riktig natt så är det bra sen. Jag behöver en ny blogg att läsa, mark my words lääässssaaa. Inte en blogg med en brud som tar egopics och berättar om sin fantastiska nya hudkräm. Jag vill ha en blogg men något läsvärt, filosofier om livet är en favorit. Jag vill läsa en blogg med en människa som har något innanför pannbenet, någon som skiter i om du har rakat benen, skiter i om du äter sallad eller pizza och inte bryr sig om din platta mage. Har gått tllbaka till min favisblogg, verkligen, hon är så fantasktiskt bra på att skriva. Min favorit blogg på tumblr började precis följa mig och jag blev förvånad själv över att jag blev så glad att jag ställde mig upp och gjorde konstiga ljud. Wow.

-

Men hörrni, kolla in bruden, hon kan skriva.

Skitvärda Filosoferingar <----hjärta

-

Hej. Livet känns som en bakfylla som aldrig tar slut just nu. Blev spontan igår, det är verkligen inte varje månad jag är spontan. Åkte in till staden efter jobbet och krogade, lyckades med konststycket att bli full också. Men kul vare. Spenderade kanske två timmar på en soffa innan det bar av till jobbet igen då, blev godkänd av mig själv iallafall, det gick rätt okej bra. Duschen är efterlängtad men ska försöka göra nåt av min hårfärg först. Måndag imorrn, jag vill inte. Verkligen inte. Jag vill bara sova länge, kolla balkläningar.

-

Jag tror jag är lite socialt handikappad. Ja, det är jag. Alltså, jag har ju vänner och så, gott om dom, bra sånna också. Men jag är så jävla svår. Jag har ju inga känslor, jag är typen som alla tror att dom vet vad jag känner men fack no. Jag är så fruktansvärt bra på att gömma alla känslor, jag gör det jämt. Jag blir lite arg på mig själv för det. Jag vill också kunna skrika på nån när jag blir arg, gråta och säga att det inte alls är okej och berätta vad som är fel. Jag berättar nästan aldrig vad som är fel, inte den riktiga annledningen. Sofia, jag tror hon är en av de fruktansvärt få som sett mig så svag och ensamen som jag kan känna mig ibland. Jag vet inte varför men mitt hjärta har väggar av titan, kalla, hårda, glänsande väggar och någonstans där innanför dem, i ett hörn som jag besöker fruktansvärt sällan, bultar ett litet ensamet, sårigt hjärta som bara vill känna något men som är så fruktansvärt rädd, rädd för att få ännu ett ärr, rädd för att falla. Jag är verkligen socialt handikappad, vem fan skriver något sånt här, haha. Vem är jag? Jag är allt det som man inte ska vara, jag är den där brutalt nakna sanningen som ingen vågar säga. Jag är svår och komplicerad, du kan göra mig enkel men då vet du inte hela sanningen. Jag är obekväm. Jag är helt enkelt allt som tonåringar inte orkar med, vadå tonåringar, vuxna också för den delen. Jag är för jobbig. Jag kan inte vara glad hela tiden, jag försöker ganska hårt och ni som känner mig förstår ju vad som skulle hända om jag inte försökte som jag gör nu. Jag skulle nog inte haft alla mina fina vänner då. Jag känner mig så patetisk när jag sitter och skriver det här. Som att det har med uppmärksamhet att göra, icke. Jag menar, visst, uppmärksamhet är kul, man kan nog inte få för mycket av de men ja. Jag är bara en tjej, i en liten liten stad ganska i mitten utav svea rike, mina problem är så små så varför ska jag ens tänka på dem. Men, jag gör det and there is nothing to do about it. Ångest, känner hur det bränner. Maskinen, det bara snurrar. Jag tänker låta det snurra, mitt liv är så fruktansvärt bra igentligen, ja, tänk så Mia, tänk så. Allt kommer bli bra, allt är bra som man brukar säga till människor innan dom dör.

Fack of, gå och lägg er.

-

 

-

Hej livet. Hur är det? Jo, det är för jävla bra, tack. Försöker få till ett vettigt inlägg men det spårar och blir överdrivet personligt som vanligt. Jag är duktig på det, duktig på att spotta ut mina känslor och tankar men rätt dålig på att låta någon vara en del av det. Jag vet inte riktig vad jag ska skriva om. Jag är nöjd och glad och livet rullar på bättre än det brukar. Gör vanliga grejjer som att fika, supa, prata skit med folk, sova, äta, lite skola osv. Sånt som jag är bra på. Har varit konstant omgiven av vänner och är fortfarande, Sofia sitter i soffan och skriver på sin novell. Wargen, tur att jag inte går på den skolan. Jag har alldeles för dålig självdisciplin för den skolan och allt deras jobb. Avstickare: Jag är så fruktansvärt rädd för att förlora människor, ni förstår inte. Det är mest därför jag inte har så många nära, seriösa relationer. Bra, då är det klart. Vad vill ni veta? Jag har inget att skriva om riktigt. Jo, igentligen har jag en massa att skriva men inget jag vill dela med mig av såhär då.

-

-

-

Gissa vem som kommer få den där med posten nästa vecka då? Jo, sveriges lyckligaste snart 18åring. Haha, så är det, dagen är nästan kommen. Om 2 och typ en halvtimme är även jag vuxen. Jag har någon typ av ångest blandad med total lycka. Maskinen crewjacka, det finns en anledning till varför familjen kommer först. Jag skulle aldrig kunna säga ett ont ord om min familj. Det är klart, mamma är lite glömsk ibland och pappa har även han sina fläckar men vet ni vad, det har kungen också. Kungen i mitt liv heter Frej iförsig. Han är kung i Maskinen. Tillbaka till familjen, poängen är att jag skulle nog aldrig kunna skrika på på mina föräldrar, jag har vänner som kallar sina föräldrar både det ena och det andra. Jag förstår inte, har dom aldrig lärt sig att man inte ska bita den hand som föder en? Jag har så mycket att tacka mina föräldrar för. Det har ni också om ni tänker efter. Okej, alla har inte det men de flesta. Imorgon, arton år gammal, ska firas med min lilla familj, äta smörgåstårta. På fredag, då ska jag på banken, yey. Haha, vuxenpoängen ska in på engång. Träffa vänner, äta mer tårta och sedan göra en krogpremiär, helt okej. Krogen, det kommer kännas som jag plankar in, haha. Jag tror helt ärligt att jag ska försöka sova. Klockan är bara 10, jag vet, men jag har ingen anledning att vara vaken igentligen. Godnatt.

-

Föresten! Vet ni vem mer som skulle ha fyllt år imorgon? Jo, J.R.R. Tolkien, tufft tycker jag. Jag har samma födelsedag som en av världens bästa författare. Ni vet såklart att han skrev Sagan om ringen hoppas jag, rätt fränt att jag dessutom är lite av en nörd när det kommer till just Sagan om ringen. Jaja, Grattis på oss!

-