Godkväll mina fega läsare. Här sitter jag och spiller mitt hjärta trots att jag vet att knappt någon läser de ord jag skriver ner. Det skulle väl vara pappa då, min kära far. Jag älskar hur han alltid brukar ringa om jag skrivit något deprimerande och undra hur det är med mig, han säger aldrig att han läst men det vet jag att han har, min söta pappa. Jag finner någon slags tröst i att jag inte är den enda med den här typen av blogg. Jag har iförsig bara hittat en liknande men det räcker. Hon och jag delar många liknande tankar. Jag tror iförsig att jag delar mina tankar med många andra av er också, bara de att jag har ett större intresse i att skriva ner dem. Större intresse av att analysera och fundera. Skriva, jag tycker om det också så det här är väl mitt sätt att hantera mitt inre liv helt enkelt. Mitt inre liv är inte så stort, bara ibland, i vissa lägen. Skrollar på tumblr, hittar ingenting jag inte såg igår. Det blir en tidig kväll ikväll, imorgon är en stor dag, jag ska på körskolan för min första körlektion. Jag är nervös, inte de att jag inte har kört bil förut, fast det känns som att det kommer vara första gången jag sätter mig i en bil. Jag ska inte gå och lägga mig tidigt för att jag ska köra bil igentligen, jag har lektion på eftermiddagen så det är väl rätt lugnt så men jag är trött. Jag är trött och hela lägenheten ska städas imorgon, det kommer iförsig gå rätt fort, men jag vill sova. Haha, jag vill faktiskt bara sova... och sova.. och sova lite till. Jag har inte så mycke insperation ikväll så jag tror jag ger upp här. Ha det bra vänner.

-

-