Down around my place

Hur länge ska jag halka runt här. Dela mina sidor. Jag tror inte att det är dåligt. Jag hörde din röst genom ett fotografi. Det är läskigt hur magen kan knyta ihop sig ibland. Hur lite det krävs för att klumpen i halsen sitter där. Var försiktig med dina ord för du vet inte vem du har att göra med. Alla har ett förflutet man måste röra vid kanten. En eld som kan flamma upp av vad som helst. Jag klarar mycket, jag har alltid klarat mycket när det kommer till kommentarer. Oftast har jag förtjänat det som sagts. Inte alltid, men ofta. Men jag är trött. Jag försöker och jag misslyckas fortfarande ibland. Det värsta är att även om misslyckandena blivit färre så har jag ändå slösat bort mina chanser. Det kanske var lika bra. Det kanske är lika bra, för i slutändan så vill jag ändå inte ha kvar något av det här. När det kommer till nakna sanningar så skulle det nog var bäst om jag fick ett slut här, utan saknad. Mycket lättare när jag ändå tabbat mig så pass många gånger. Jag har kommit in i en Red Hot Chili Peppers period, brytit av hiphopen sådär för en stund. Jag har möblerat om och jag är nöjd. Jag kommer förmodligen vara vilse i mitt eget rum när jag vaknar imorgon men jag har varit vilse på värre ställen än så. Jag är lite rädd för vad jag delar med mig just nu. För jag vet att alla tolkar det jag skriver på sitt eget sätt och jag hoppas ni förstår att det jag tolkar det som kan vara en helt annan sanning än din.

Tänkte på de och det gjorde mitt förflutna påtagligt. När du väl gått kan du aldrig gå tillbaka. Jag måste ta det här på andra sidan, ta det på andra sidan. Askoppen är full och jag spiller mina tankar.
-
 

RSS 2.0