En del saker blir inte som man tänkt sig. Ni vet när man går ut skolan och helt plötsligt så står du där, du skaffar ett jobb eller inte, du flyttar eller inte. Du lovar dina vänner att ni ska ses så ofta de går, ju fler månader som går desto svårare blir de, jobb och annat är ivägen. På nåt sätt så blev jag en svikare. Jag flyttade hem, jag har ett jobb som tar all min ork och tid. Jag är utan pengar och det är långt överallt. Jag försöker, försöker att hålla kvar vänner, fortsätta hålla kontakten men så kommer den där tiden, den där tiden när jag märker att något ändrats. Det har gått så länge, vi har tagit så olika vägar, jag har varit så upptagen, med mig själv, nödvändigt men svårt att förklara. När vi ses, vi har inget längre, besvikelse och minnen. Vänner har blivit bekanta. Jag blev en svikare. Jag flyttade. Jag gjorde de som var bäst för mig. Det känns som det har blivit höst i förtid. Jag kan inte förklara mig. Jag har släppt taget, tagit för givet. Jag har inte tid, jag har inte ork till att underhålla mina relationer så mycket som jag skulle vilja, som jag skulle behöva. Vi tappar, jag tappar taget. Och jag kan inte göra något åt de, jag står på sidan om och ser hur ni flyter längre och längre bort och jag kan inte ta er i land. Jag har händerna fulla och huvudet bland molnen. Det gör ont. Det gör ont att träffas nu, frågar hur läget är och frågar om du fortfarande bor där du bodde, har du samma jobb, samma partner, vill bry sig men har för mycket på hemmaplan. Försöker slappna av men det är något som inte stämmer. Nya minnen med nya ansikten. Nytt kapitel, nästa säsong. Jag vill inte välja, jag har aldrig velat välja, jag vill ha allt men det går inte. Och jag blev svikaren..

-