Håll om mig

Jag är rädd för lugnet, vill vara där stormen är.
-
Och sen tänkte jag ''hur ska jag kunna mäta mig med henne?''. Ligger här och luktar gott. Är tröttare än någonsin och har faktiskt redan lagt mig. Jobb i helgen, det betyder att nästa vecka blir ännu kämpigare än den som redan varit, om det ens går. Jag går inte ens på vilja längre. Jag vet inte vad som får mig att gå, vad som får mig att kliva upp. Antagligen det faktum att jag inte klarar av att göra andra besvikna, att jag känner att jag måste på grund av att andra behöver mig, andra behöver suga ut energi jag inte har. Jag skulle behöva ett ''tack'' av så många människor men det är som att de ordet inte riktigt går säga. Som att det försvunnit ur vissas ordföråd. Jag opererar mig på tisdag. Inte okej, jag har absolut inte glömt hur obehagligt det var förra gången. Jag tror jag ska borra i tandläkares käkben också, så får du känna hur skönt det är. Usch, det enda bra är att jag tappar rätt fint med vikt. Nej, jag är för trött och när jag är för trött klagar jag bara.
Hejdå.
-
 
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0