Hej, förlåt. Jag har en liten rastlös känsla, som jag iförsig nästan alltid har. Ni vet hur jag gärna vill ha saker NU när jag väl vill ha något. Jag kan liksom inte riktigt tänka långsiktigt när det kommer till vissa grejjer. Just nu försöker jag tänka långsiktigt och det är jobbigt. Men jag är nöjd. Jag kan inte skriva vad jag vill. Jag vet inte ens vad jag vill skriva. Jag vet inte vad jag vill igentligen.

-

Nej, pause, nu pausar jag de här och lever mitt liv på tumblr istället.

Take care, vi hörs.

-

Här, lyssna på lite musik.

-

 

-

Jag orkar inte höra. Jag vill inte veta vad folk gör fel, vem som har fel skor, tycker fel. Hur fan kan man tycka fel föresten? Vad bra det är att jag har en blogg så folk kan välja själv om de vill veta vad jag vill klaga på. Det viskas hit och dit. Bakom ryggar. Det är synd om människor som inte har ögon i nacken eller rustningen på. Det finns en anledning till varför jag alltid sitter med ryggen mot väggen. Idag har jag varit på skolan sen halv åtta, det är väldigt länge, jag kommer även vara här och lyssna på allt som är fel på alla andra ända till fyra, woopwoop. Själva sitter de i sina glänsande skal och låtsas vara perfekta. Hej. Vad ska jag äta ikväll? Jag har fått en massa följare på tumblrish. Yey!

-

Musikisar

 

-

 

-

Jag ringer dig om natten lämnar meddelanden på din lur.

Jag skickar sms och undrar när du tänker komma ut.

För varje ord jag skriver gräver jag min egen grav, jag vet.

Men jag gräver den så stor för att du ska få en plats brevid.

Jag bultar på din dörr, snälla baby kom och öppna nu.

Skriker ditt namn genom brevinkastet, fackar ur.

Men det finns inget jag kan göra du har redan gjort mig sinnessjuk.

Han har gjort mig blind, döv, smaklös och radiostyrd.

Han har gjort ett monster som han tröttnat på och kastat ut.

Han har gjort mig till någon helt annan.

-

Borde städa, skulle städa. Men ord flyger genom mitt huvud. Likt en sinnessjuk människa flyter meningar och tankar genom mitt huvud och får mig att dansa. Dansa efter ord, det snurrar. Jag vill slåss. Jag vill bli arg, jag vill få ett utfall, jag vill känna. Jag vill känna på riktigt, en känsla, en känsla som bara tar över allt, en känsla så stark att den slår mig till backen, att den får mig att vibrera. Jag vill prestera, jag vill göra något med ett resultat så bra att hela världen jublar, jag vill känna mig bra, jag vill ha bekräftelse, jag vill för en gångs skull glänsa. Jag vill känna mig viktig, känna mig behövd. Jag går runt i någon slags dimma, inget fel på den dimman, jag är nöjd, jag är glad men jag är inget annat. Jag vet inte. Jag vill bli accepterad men jag vill inte anpassa mig, jag vill inte bli en av alla andra, jag vill inte. Eller, jag kan inte, jag kan inte vara som alla andra men jag orkar inte med fördommar, jag orkar inte behöva försvara mig, jag orkar inte behöva ha en mur. Jag orkar inte vara en klippa, jag orkar inte vara stabil och säker. Jag är stabil och säker, jag är det, men bara för det kan du inte kasta all skit på mig, jag är inte skapad för att lösa andras problem, jag har nog med mitt eget liv. Klaga på, gör det, men inte för mig för jag lyssnar inte. Jag bryr mig inte och kom inte med dåliga ursäkter för du vet att jag inte tror på dem. Försök inte lura mig för det går inte, du kanske tror att du har lyckats men jag ser allt, jag hör allt. Låtsas att du förstår, gör det, det ger en liten tröst. Men solen kommer gå ner även idag och jag kommer ligga här även ikväll. Det krävs så lite men jag har inte lärt mig än, jag faller än idag och kommer så göra i många år, kanske ända tills solen går ner för sista gången. Men jag hoppas att jag inte kommer falla av samma anledning för det har jag gjort allt för länge nu. Jag är otålig och rastlös.

Haha, jag är glad att alla ni fina människor orkar med mig, även när inte ens jag orkar med mig.

Life's good, jag klagar, men jag njuter.

-

Nu ska jag diska bort min undertryckta ilska, kanske tillomed tar till damsugaren.

-

-

- Över mig

-

Gudar har skapat musik. Nej nu tog jag väl i men jag gillar hela albumet det känns fräscht och annourlunda. Nyskapande på ett mainstream sätt. Lätt att gilla, passar alla. Ja, utom dessa hårt inbitna rockers som tror att den enda musik som går lyssna på är brutala riff och hårda trummor. Inte för att det är dåligt, trust me, jag har växt upp med rock och det är grymt bra musik. Men det är alltid bra att vara lite öppensinnad och kunna ta till sig annat. Iallafall, back on track, albumet jag pratar om är skapat av Ansiktet och heter #DENNYARNBMANNEN. Hela albumet får mig att vilja dansa och sjunga genom stan. Texterna är så underbart äckliga, på ett fint och ärligt sätt. Sen är ju Herbert en del av Ansiktet och som vi alla vet avgudar jag Maskinen där han också är med. Jag tänkte iallafall dela med mig av dagens ljuspunkt och dela några favvisar från albumet. (och hela albumet såklart)

-

Här är dom, sexigt värre.

Det finns bara på spotify än så länge men det är klart ni har spotify, eller hur?

Lyssna häääär på hela skiten.

-

Favislåtar dåe:

-

Försöker ta mig igenom melodifestivalen och killen på scen just nu påminner lite om en vän, en glad och ren version av en vän. Han sjunger fruktansvärt dåligt som de flesta gjort hittills, ja, bortsett från de självklara som alla vet kan sjunga men deras karriärer har krachat och de är så desperata efter publicitet att de sjunkit till botten. Melodifestivalsbotten. Anledningen till varför jag kollar? Jag jobbar imorgon, det finns inte så mycket annat att göra och det anses vara lite allmänbildning, jag vill ju gärna kunna hänga med i samtalet även om jag inte är särskilt intresserad. Jaja. Mamma klagar, jag försöker att inte lyssna då ''mello'' blir ännu mer frustrerande med kommentatorspår. Jag är trött och borde packa. Men jag går nog och lägger mig istället. Fint. Går äckelbananen vidare tappar jag hoppet på mänskligheten och skapar en egen värld. Godnattish.

-

Tjo bre, nej, hej på er. Klockan är 10.04 och jag väntar, mamma kommer! Jag ska få äta mat, hemmalagad mat! En sån där grej man lär sig uppskatta efter man flyttat hemifrån. Vill ni veta vad jag gör? klart ni vill. Jag impregnerar mina babys, mina skor alltså. Fruktansvärt intressant eller hur? En av anledningarna till varför jag aldrig brukar skriva vad jag håller på med. Men det är mina skor och dom är mycket snyggare än dina så jag tyckte det var värt att berätta. Jag har städat lite också för som vanligt vaknade jag runt åtta som vilken normal tonåring som helst eller hur var det nu? Jag är morgonpigg. Jag gillare. Jag har en ny ryggsäck ju, och rosa hår, haha, nej, rosa dipdye, woop. Jag borde ta en bild på mina fina saker. Hihi, är jag lite materialist kanske, eller vad det heter. Men stil betyder något för mig, jag tycker om att ha snygga kläder, smink osv. Sen om andra har det eller inte, det är inte så jättenoga, jag menar, jag väljer inte vänner efter vad de har på sig, haha! Men jag tycker om att åtminstone försöka se bra ut, sen är ju det en tolkningsfråga, smaken är som baken brukar de ju säga. Det jag tycker är snyggt är det inte alltid andra tycker och det är där man brukar få ett problem för även om inte jag brukar dömma efter hur folk ser ut så är det många andra som gör det. But, that's life. Här är mitt rosa håer, yeah. (och min väldigt fashion blvck scvle tröja)

-

Hehe, jag glömde visa mina sjuka skor...

Älsklingarna.

Hej, jag är hemma nu. Efter streetstar. Vilken sjuk grej, vilka dansare det finns. Tror aldrig jag har gapat så mycket. Alla är så himla duktiga, inte minst Dancehall, dom röjde verkligen på skoltävlingen och alla break-killar, modiga pojkar det. Tyvärr drog jag på mig en fin förkylning så det blev inte mycket röjjande för min del men jag kom hem med ett par nya skor, en ryggsäck, en blvck scvle tröjja och en massa dans i huvudet. Fin helg. 

-

Jag har inte skrivit bra på så länge att det känns som att det fattas något. Som att jag är lite blekare utan skrivandet. En annan sak jag tänkte på på bussen på väg hem, som jag igentligen tänkt på rätt ofta på ett tag nu. Förstår ni hur lyckligt lottade vi är? Förstår du att varje dag får du vara mätt, du har tak över huvudet och de allra allra flesta av oss har en familj som hjälper oss och finns där. Jag kan inte för hela mitt liv förstå varför det ska klagas så fruktansvärt mycket. Räcker det inte? Räcker det inte med att du är vid liv och har det du behöver för dagen? Jag vet att jag låter som en sur gammal tant nu men jag menar inte att man aldrig får klaga. Det jag menar är att du kanske borde tänka två gånger innan du klagar på att du måste gå till skolan ibland, maten kanske inte smakar som på en femstjärnig resturang och det kanske inte är så hemskt att gå skola igentligen, vi får ju tillomed betalt för det. Det kanske finns något annat att prata om? Tror ni inte det? Kanske finns något positivt i livet som är värt att nämna än att påpeka alla småfel som alla har. Jag klagar, jag vet att jag klagar på väldigt mycket som inte alls är värt att klaga över, men jag har tänkt på det nu ett tag och försökt att åtminstone hålla det för mig själv eller klaga lite till mamma, mammor kan man klaga till för det är en av anledningara till att man har en anser jag. Och där är vi ju tillbaka till det jag menar lite, jag har en familj, awesome! Haha, sen lär jag ju måsta förtydliga för er att jag inte menar att man aldrig ska klaga, jag vill bara att ni ska tänka en gång till innan ni klagar. Klagande leder oftast bara till att man drar ner stämningen i omgivningen och det är det jag vill slippa. Jag vill inte att andra ska bli sura för att jag har ett i-landsproblem.

-

Nu ska jag färga mitt hår lite, tror jag.

-