Sitter med en kopp te. Klockan är lagom. Det är nästan svart i min lägenhet och helt tyst bortsett från mina fingrar mot tangentbordet. Jag har dragit upp knäna mot kroppen och sitter och vickar på tårna. En sån där grej jag gör rätt ofta. Lite barnsligt kanske, men att krypa ihop och vicka på tårna är något jag alltid tyckt om. Om man ska vara filosofisk så kan man ju se det som att jag gärna skyddar mig. Vilket jag gör, ofta. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska skydda mig mot, vad jag är så rädd för, så jag skyddar mig alltid, mot allt. Förlåt om jag blir enformig. Min hjärna snurrar runt samma tankar nu och har gjort så i några dagar. Det är väl inte min hjärna som snurrar igentligen, mer mitt hjärta. Det snöar ute. Precis som det gjort varje vinter sen jag föddes. Ja, det har det väl gjort de flesta vintrar innan jag föddes också, men. Jag fick en sån där längtan just nu, en längtan efter att bara krypa ihop till en liten boll i ett knä som ångar av värme och kärlek. Jag känner mig rätt ensamen, ni vet. Sådär så att det spelar igentligen ingen roll hur många människor det är runtom mig, jag är ändå ensam. Jag har ingen rätt att tycka så, ingen rätt att känna mig ensam. Jag vet. Jag har det bra. Vet ni varför jag alltid skriver det, att jag mår bra? För att jag gör det och jag vill inte att mina stackars inlägg ska tolkas på fel sätt. Det är inte synd om mig och jag mår bra. Jag bara känner, precis som vi alla gör. Jag kommer inte sätta mig i ett hörn och skära upp handlederna utan jag kommer lägga mig i sängen och sova som en bäbis, sen kommer jag kliva upp imorgon och göra det som behöver göras med ett leende. Inte för att jag vill eller för att jag riktigt ser någon mening med att ens kliva upp ur sängen just nu, men för att jag vet att det blir bättre. Jag vet att allt redan är bra och att jag bara behöver bearbeta skiten över beaten som jag gjort sen jag var liten. Oj, Henry Bowers mina vänner, det är hans ord. Men ni förstår vad jag menar. Livet kan inte alltid vara på topp och varför jag inte känner mig på topp just nu har ingen speciell anledning så fundera inte på de snälla ni. Det luktar kanel och ingefära här nu, teet får ge mig värme ikväll. Tröttheten börjar slå till, min säng ser väldigt lockande ut just nu. Jag tror att det här är nog för ikväll. Jag tror att jag ska lägga mig och vila ut. Sova riktigt för att sedan kliva upp och anstränga mig för att inte vara så odrägligt pessimistisk och otrevlig. Försöka ta mig hem fort eller ta mig någonstans där jag känner mig trygg, vilket igentligen är precis här, inom mina egna väggar. Här kan jag vara på vilket humör jag vill utan att störa någon, utan att känna mig ivägen. Godnatt mina vänner. Ni är bra, kanske inte just idag, men det kommer flera dagar och du vet aldrig vilken överaskning som kanske väntar på just dig imorgon.

-

 

-