Okej. Det är fredag. Jag sitter vid köksbordet i träningskläder med en kopp kaffe bredvid mig. Klockan är 09.32. På blocket bredvid mig står diverse mat uppradad med kalorier räknade. Lägenheten är nystädad. Jag har fått reda på att jag har jobb över hela sommaren. När jag såg mig i spegeln imorse var jag nöjd för första gången på länge. Jag ska få umgås hela kvällen med två underbara tjejer. Jag får äta ordentligt idag. Vår lilla katt Luci ligger och spinner på soffan. Livet går bra. Men det är en sån där morgon där jag inte kommer igång riktigt. Det känns som lugnet innan stormen. Jag tror att jag verkligen behöver gå upp till gymmet och köra mitt konditionspass. Men jag sitter och väntar på klockan. Jag är verkligen inte bra på att sova på morgonen. Jag vaknade först när Simon packade ihop och åkte för ännu en fiskedag. Sen klockan 07.30 har jag legat halvvaken och väntat på att klockan ska bli nog mycket för frukost. Som för den delen gått från att vara det värsta målet på dagen till det bästa. Men trots att jag får dricka oboy och äta billys idag så har vanan kickat in, det blev nästan samma frukost, fast med mjölk i kaffet. Man ska inte prata om sina framsteg förän efter ett halvår hag jag hört. Men varför inte. Sverige i ett nötskal. ''Var gärna bäst, men visa det inte''.

 

Vår lilla bondkatt föresten. Hon firar snart 2 veckor hos oss och snart ett besök hos vetrinären. Här ska inte bli några kattungar. Hon är även döpt efter en gädda. För er som inte vet så heter gädda esox lucius på latin. Något man får lära sig när man slår sig ihop med en fiskare. Därav blev det Luci. Jag är stolt över min pojke som absolut inte ville ha katt. Han har gått från tveksam till att bli Lucis favorit. Igår låg hon i hallen och tittade på dörren när han åkt och fiskat. Katter är smarta. Själv ligger jag i onåd hos henne efter att jag stängde in henne på toaleten för att damsuga. Det uppskatades inte.

 

Klockan har blivit 10. Dags att promenera mot gymmet och sparka igång denna dag. Hoppas att allt går som planerat idag. Ett avsnitt tack för kaffet och en timmes crosstrainer är målet.

 

Peace.

Jag tror inte vinter har någon större betydelse i mode-världen. Jag är av den typen som gärna knappar in 'outfit inspiration' på google/tumblr då och då för att få fart på fantasin. Idag la jag till ordet 'winter' haha! ingen av dessa vackra tjejer med snygga kläder bor längre upp än göteborg kan jag ju lova. Det blir lätt lite tråkigt på vintern, kläderna. Jag menar, det spelar ingen större roll vad du har på dig så måste du ändå dra på den gigantiska täckjackan, den fluffiga halsduken, vinterkängorna och förstöra frisyren med mössa. Halleluja. Maskaran rinner och fingrarna är för kalla för att det ska gå använda touchskärmen på mobilen.

På tal om mobiler så har jag övergett apple och skaffat en samsung galaxy s5. Mycket kul pryl även om jag inte är så haj på den än. Som om de inte var nog med en ny mobil så fick jag årets julklapp till. En fitbit flex, ett träningsarmband som ger mig dåligt samvete. Om den kunde låta bli att räkna kalorier hade jag varit nöjd iförsig. Jag går mina steg och är på gymmet nog mycket. Det mest intressanta med dehär armbandet är att den har koll på hur bra jag sover, haha. Ganska crepy igentligen men rätt tufft tycker jag. Den vibrerar ganska kul också, när jag gått alla steg den vill att jag ska eller gjort mina 30 'very active minutes' så firar den, blinkar och vibrerar. Det är faktiskt rätt motiverande måste jag motvilligt erkänna. Jag vill så gärna att den ska fira mina prestationer på gymmet så jag går faktiskt dit. Idag blev jag dock så trött efteråt att jag somnade och sen åt godis. Det tycker den inte om. Men å andra sidan så har jag inte loggat kalorierna för dagen för att slippa se det. Jag har stora problem med att räkna kalorier. Jag vet, ''var nöjd med dig själv'' ''du är inte tjock'' blablabla.. Nej, jag mår prima och jag är verkligen inte tjock, men jag vill inte bli det heller. Sen så mår jag bättre med mig själv om jag kapar bort lite choklad (tårar) och faktiskt gör några minuter på gymmet. Det syns väl inte att jag tränar, men jag mår bättre psykist. Endorfiner och grejjer. Jag känner mig duktig och är det nåt Mia gillar så är det att känna sig duktig.

 

Så vad händer på hemmaplan? Jaa, bortsett från gymmet och min nyfunna vän fitbit flex så rullar det på som vanligt. Simon går skola och spelar cs. Jag tvättar, städar, diskar. Skriver komihåglappar, försöker förstå mig på jobbdjungeln. Åkte hem till mamma i söndags och klappade katt och packade med ännu mer kläder, som om jag inte har nog av det än. Ibland skulle jag vilja göra som winnerbäck, slänga bort allt jag har och bara spara en fast telefon. Men jag är väl materialist som de flesta andra är. Sen vet jag inte om en fast telefon är de enda jag skulle spara. Jo, jag skulle slippa internet och ändå kunna prata med mamma och pappa. Och storebror och Simon. Tror inte han skulle gå med på det dock. Eller kanske. En stuga i skogen, åh så många gånger jag drömt om att bara flytta ut i skogen och vara helt självförsörjande. Det kommer aldrig hända men så fint det hade varit. Haha, det hade nog inte varit så fint heller iförsig. Vilket slitigt jobb att lyckas leva på jorden nu när man är så van att kunna gå på coop och köpa mjölk eller vad man helst vill. Men hade jag varit i 20årsåldern när gröna vågen hände så hade det nog inte varit så konstigt om jag hade hakat på. 

 

Men det var allt för mig idag. Jag är dålig på att uppdatera, jag vet. Men jag bloggar för min skull.

Peace out.