Bytte det röda vinet mot vitt, lördag mot torsdag, trött mot sömnlös. Men Winnerbäck följer med. Kan inte lämna honom. Textraderna blir kortare och om möjligt ännu luddigare medan veckorna går. Delar mitt hjärta med färre hjärtan. Har tagit tillbaka penna och papper, klassiskt kollegieblock, bläckpenna och små blommor i hörnen. Lyssnar igenom gamla listor och tänker så det knakar. Det gör ingen nytta, en lagom molande huvudvärk är det enda det resulterar i. Stryker mitt blöta hår bakom örat. Jag sitter och väntar på att bli trött. Det är konstigt hur fort man vänjer sig. Vänjer sig vid att inte vara själv. Vänjer sig vid att lyssna på andetag, känna värmen. Det var visserligen längesen jag var trött. Sådär riktigt trött. Jag skulle vilja skriva en bok nu. Kanske en barnbok. Kanske en annan bok. Kanske en sån som min släkt får släppa när jag ligger i graven. Kanske ingen alls. Det är sagoväder ute. Det knastrar under skorna, frosten ligger vit över marken, man kan höra träden frysa och alla sagoväsen trippar på tå i dimman. Solen är ett minne blott och hela världen känns så liten. Som att man faktiskt skulle ramla av kanten om man gick längre bort än till skogskanten. Björnarna skördar sina sista offer innan läggdags, adventsstjärnorna åker upp. Det är familjernas årstid nu. Jag väntar mest på snön. Tittar på orden. Tittar på mobilen. Tillbaka till orden. Sting ljuder ur min mycket medfarna högtalare. Många topplistelåtar har gått på repeat på denna pelare, många drycker har spilts över den blanka svarta ytan. De har tjänat mig bra. Den har tjänat många bra. En viss ro kommer ändå över mig nu, om det är vinet, musiken eller morgondagens äventyr ska jag låta vara osagt. Kollar facebook för fyrahundraelfte gången idag, så som alla dagar, det är sannerligen en förbannelse, internet. Det är ganska konstigt ibland, hur rader kan komma till mig under de mest dåliga förhållande och vara som bortblåsta när jag äntligen får lägga fingrarna mot tangenterna. Och där var sista skvätten vin uppdrucken. Nu ska jag gå ut, lyssna på tystnaden, korta ner min livslängd med en ciggaret och komma på allt det där som jag borde skrivit, allt det där som kunde låtit så mycket bättre.

Tack för att ni läste alla dessa rader av absolut ingenting.

-