Alltså, jag har under många år funderat på det här. Grubblat och . Det tog mig år och många timmars tankearbete men. . . jag har äntligen dragit en slutsats. Lars Winnerbäck kommer för evigt och evigt vara min själsfrände. Min man. Jag tror att vi delar hjärna han och jag. Vet inte hur många tunga stunder han hjälpt mig igenom. Texterna, texterna, texterna.. Om jag ändå kunde skriva som han. Tyvär så har jag även minnen till hans låtar, ögonblick som dyker upp varje gång jag lyssnar. Kom ihåg mig... kom ihåg mig, den kommer jag aldrig släppa, jag vill inte bli av med de minnet. Det är så fint och fridfullt, under en period av totalt kaos kom några timmar av totalt lugn, fridfullhet. Jag bryr mig nog inte så hårt ifall du tycker likadant men för mig var det underbara timmar. Låtsas att du har glömt, gör det om du vill, skratta om du vill, för mig kommer det inte spela någon roll.