Jag sitter varje dag och läser. Läser om elände. Statistik och forskning och vem, var, när och hur. Det gör mig så jävla arg. Det finns så mycket fakta, så många människor som ägnar sitt liv åt att kartlägga och fundera på hur man kan göra världen till en bättre plats. Och vad gör vi? Majoriteten av befolkningen väljer att tro på Nyheter24, eller inte tro på det. Whatever floats your boat liksom. Hur kan vi, vi som bestämmer, vi som är flest bara gå i vår egna jävla bubbla och anpassa verkligheten till vad vi vill ha den till. Lugn.

 

Jag såg en bild, photoshopad, rubriken var "This guy lost his friends in the war in Syria". Bilden var på först tre killar sen två sen en, ni fattar. Photoshopad, ja. Och hela komentarsfältet bestod av disskusionen om bilden var riktig eller inte. Spelar det nån jävla roll? Nej, det finns människor som förlorar vänner och familj i krig, på 2000-talet, är det inte nog? Räcker det inte med att det faktiskt händer. Vi sitter trygga i våra jävla soffor och för facebook-krig över om artiklar är verkliga eller inte, om vi borde ta emot flyktingar eller inte, om övergrepp på kvinnor och om Estells väsk-samling är för stor eller inte. Vi räds över att "vårt" samhälle ska bli som på film. Men vart är kampen på gatorna? Vart är alla ni som tycker så mycket och vill förändra så mycket när det väl kommer till kritan? Ni slåss med ord, trygga i era hem, men vad gör ni, motverkar ni rasism på jobbet? Säger ni ifrån när ni ser något som är fel? Eller är det någon annans jobb? Ni ska bara tycka. Sen rasar samhället ihop om ni skyller ifrån er. Förstår ni inte att det är vi som är samhället? Det är vi, varje dag, som skapar samhället. Du har en röst, använd den. Men se till att du vet vad du pratar om och om du ändå ger dig in i något, var öppen för att du kanske har fel.