Det går utför. Det är synd att jag är ateist för annars hade jag nog börjat be vid det här laget. Flytta ut till en liten stuga i skogen låter ordentligt lockand just nu. Jag vill inte vara en del av det här samhället. Jag vill inte förknippas med Ikea och trångsynhet. Vanmakten gör mig galen, men jag antar att det bara är att hålla i hatten och vika upp kragen för stormvindarna kommer att öka i styrka. Än så länge sitter vi i vårat Ikea-paradis och putsar våra körkort. Det är på väg att braka lös. Jag vet vart jag står, jag står bakom hiphopen, jag står för jämlikhet och samarbete. Men förändring är något alla inte är redo för än. Det är som att vi krampaktigt försöker hålla kvar den där fasaden som inte finns, som aldrig funnits. Vi är så bekväma i våran lögn, vi har ljugit så länge att vi har börjat tro oss själva. 

Valår, jag är rädd.

Men jag är också trött och de ska jag göra något åt.