När det blir sagt ändå.

Idag var en av de dagarna som jag önskade vore över innan jag ens klivit upp. Är det sällsynt att jag skriver dessa dagar? Hah.. Jag skriver nästan bara de dagarna. Det första jag funderade över imorse var hur män skulle ta kvinnors vecka i månaden. Ganska komiskt igentligen. Jag funderade på vad deras reaktion skulle vara på morgonrutinen. Ni vet, man kliver upp och besöker toaletten och när det är dags att spola så är det enda du ser en pool av blod rödare än djävulen, ingenting kvinnor i allmänhet reagerar över eftersom det händer varenda jävla månad. Sen är det ju de där gångerna då veckan kommit smygandes på natten helt oplanerat och det ser ut som om det skett ett massmord i sängen på morgonen. Jag råkar även vara en av de kvinnor som har självaste amazonasfloden i helst sju hela långa dagar. Fem om jag har tur. Det är en av de mest naturliga grejjer i en kvinnas liv, något vi måste stå ut med helt enkelt. Jag reagerar inte alls över det, jag tycker inte det är äckligt, jag tycker mest det är irriterande, lite som en mygga när man ska sova. Men jag vet om många av det manliga könet som tycker det är äckligt, en del kvinnor också vilket är helt ologiskt. Jag vet inte riktigt varför. Det är blod. Men jag skulle gärna vilja att någon av dessa män en dag vaknar upp som kvinna med ett massmordsblodigt lakan och sedan får leva igenom den veckan av humörsvängningar och magknip. Det skulle vara så komiskt. De kanske skulle förstå det naturliga i det hela också. Jag är frispråkig.
-
Eftersom jag är inne i just denna vecka så fann jag tanken på att gå till gymmet inte alls trevlig. Så min andra tanke på dagen var hur jag skulle kunna, med gott samvete, hoppa över gymmet. Eftersom jag tydligen bestämt mig för att träna är bra och muskler är fint så var det inget alternativ att äta glass och kolla på film, vilket var igentligen det enda jag ville göra. Speciellt inte eftersom det var vad jag valde framför gymmet igår. Så, innebandy it is. Det var skönt att svettas lite ändå och jag slapp promenaden till gymmet. Efter en svettig timme kändes det lockande att ta en dusch tills jag insåg att varmvattnet inte existerade. När den halva huttrande duschen var klar byttes temperaturen till skållande hett och jag fick ännu mer bråttom. Med humör som en dödfödd ekorre så tog jag till glassen och Paradise Hotel ändå. Efter ett avsnitt av mobbing tv så känns det ändå som att jag kanske inte är så dum ändå.


Utöver det här så har jag dagdrömt och skapat så många olika scenarion och konversationer i huvudet idag att jag förmodligen missat en hel del verkliga konversationer. Jag tänker ofta på hur jag blev såhär. Jag tänker ofta på allt jag skulle kunna gjort annorlunda. Jag tänker ofta på hur vardagen brukade vara verkligare än såhär. Hur jag faktiskt kunde känna mig levande. Nu går jag mest runt i någon dimma och försöker passa in allt jag bara kan. Försöker tänka på allt bra som kommer att komma. Försöker att säga saker som jag borde, men det är mycket jag inte borde säga som blir sagt i alla fall. Försöker att lära om och lämna bakom. Det blåser motvind i uppförsbacke. Att vara självständig är ibland ett straff. Att vara självständig betyder inte att jag vill vara ensam. Att vara självständig och dessutom ganska blyg med en touch av dålig självkänsla gör det svårt att hålla människor nära. Att jag skapat tio olika scenarion i huvudet där jag pratar med dig får liksom kompensera för det faktum att jag är för feg för att faktiskt göra det. Jag låter bra i text, jag låter bra för människor som känner mig, men jag är helt värdelös på att börja en konversation med en människa som inte funnits runt mig en längre tid. Det krävs så mycket tid för mig.

Lyssna på det här istället. Norskar kan rappa, det låter dessutom väldigt roligt.

-

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0