Det här är ledighetsmaskinen. Dagarna rullar och vi försöker låta allt hända utan att överreagera, reagera överhuvudtaget. Vi lägger energi där den inte hör hemma. Lyssnar på hjärtan och lämnar hjärnan hemma, tvärtom när vi borde låtit hjärtat välja. Jag är fylld av något slags lugn. Låter vad som än händer hända. Inser att jag inte kan bestämma eller ändra. Låter nog hjärtat ta över ett tag. Försöker att tänka att det kommer att bli bra såhär, det kommer att bli som det ska. Jag sover inte. Jag sov för mycket förra veckan. Söndagar är de där dagarna när jag inte har något val, livet går på repeat i huvudet och tankar vägrar lämna. Och ändå, idag, har jag varit lugn, jag mår bra idag. Jag finner någon slags ro och jag vet inte vad det beror på, helt ärligt så spelar det nog ingen roll. Men jag kände att jag ville få några rader skrivna om vad jag har i huvudet även om det inte är något vettigt. Jag är trött på missförstånd, jag är trött på hintar och saker som blir sagda fel från fel människa. Jag vill helst att vi alla sätter oss i en ring, håller hand och sjunger en sång. Kramas och är glada över att vi lever och sluta lägga energi på i-landsproblem och drama. Jag låter som en hippie. Haha.. Jag trivs som hippie. Jag trivs med lugnet.

-

Det där var en vecka sen, nästan. Jag hade bestämt vad jag skulle skriva om men nu när jag sitter här med fingrarna på tangentbordet känns det inte som att jag ska ens nämna det. Jag vaknade imorse, som jag gör varje dag. Jag vaknade lagom för sent, runt tolv. Och jag fann inte riktigt någon anledning att kliva upp men jag gjorde det iallafall. Bilen startade men inte helt okej. Ibland får jag för mig att min bil beter sig efter hur jag mår. Haha. Jag tog mig till coop och en bit till. Det är svårt att skriva något intressant när jag inte riktigt vågar. För blyg, för feg. Det kanske är bra igentligen. Jag har inte så mycket att berätta, det händer inte så mycket. Dagarna går som dagar gör och det här har varit den längsta veckan i hela mitt liv, det värsta är att det fortfarande inte känns som det är helg och det är faktiskt lördag. Evighetsveckan. Jag har en antydan till huvudvärk och ingen lust att göra någonting alls, det är väl rätt tur att det är lördag, för jag behöver faktiskt inte göra något alls. Det jobbiga med att inte vilja göra något och mig är att jag alltid blir så extremt rastlös så jag brukar göra saker ändå, lite halvhjärtat förstås. Trying to find a balance. Försöker att hitta någon slags balans. Måste låta tiden gå, det är de enda som kan hjälpa mig just nu. Tid, väntan är en förbannelse för en rastlös människa som mig, tålamod har jag inget av heller. Det är tur att jag har vänner. Väldigt bra sådana också.

-