Känna sig ensam. Det är en svår känsla att förklara. Hur känner man sig ensam? Om jag skulle försöka svara på den frågan så skulle jag börja med att säga att man inte behöver vara ensamen för att ha den känslan. Du behöver inte vara mobbad eller utstött, du behöver inte ens vara själv. Ensam kan alla vara, överallt. Jag personligen kan ibland känna mig som mest ensamen när jag är med många av mina vänner. I matsalen, på stan, på en fest. Varför? Jag svarar utifrån mig själv, glöm inte de. För att jag inte passar in i sammanhanget, för att jag inte påverkar något, skulle nog vara mitt svar. Den känslan av att man inte behövs, som att det skulle inte spela någon roll om man var där eller inte, just då. Som de där gångerna då man umgås med ett par, det här händer mig ofta, tyvärr, hehe. Jag har många vänner med en ''partner'', som man så fint kallar de. När man umgås med ett par blir man det tredje hjulet. Har ni någon gång försökt umgås med ett nykärt par? Gör inte det, det är istortsett omöjligt oavsett vem, var och när. Du sitter där i en soffa, kanske hemma hos dig själv, paret har satt sig där bredvid och ni för ett slags samtal, grattis om du lyckas med detta en längre tid, du känner att du behöver ett glas vatten och går därför ut i köket i kanske 2 minuter. När du kommer tillbaka är paret inne i en intensiv tävling om vem som är sötast, ''du är söt'', ''men du är sötare'', ''thihi''. En massa pussande, naffsande och kramande pågår och de märker inte att du har återvänt från det fjärran landet Köket. Vid det här laget börjar ensamhets-känslan komma krypande. Du tänker att det inte gör så mycket och sätter dig vid datorn och skrollar lite på facebook, jag menar de är ju nykära, det är liksom normalt. Efter ungefär en kvart, upp emot en halvtimme börjar du harkla dig lite och försöker lägga in någon kommentar eller en kort fråga, som svar får du antingen ett enkelt 'mm' eller ingenting, inget alls. Vid det här laget har deras söta lilla lek övergått i att de planerar sitt bröllop eller småbråkar om något som du kommer att få sitta och lyssna på när ena partnern lämnat eftersom de inte riktigt förstått att du är kvar i lägenheten, i sverige, i världen, på jorden. Vid det här laget är ensamhetskänslan väl påtaglig och du börjar även känna ett behov av att skada något, på datorn kollar du nu på sorgliga citat och hemska bilder om kärlek, läser om vad straffet för mord är och vad som är lämpligt att använda som mordvapen. Tillslut når du någon slags medelpunkt där du totalt stängt av alla känslor och alla kontakter med omvärlden. Detta brukar märkas när paret börjar förstå att du är i närheten och försöker ta kontakt med dig igen, det kan vara aningen svårt, en hint som väldigt få par förstår tidigare än 3 månader in i förhållande, altenativt när förhållandet tagit slut.

-

Jag spårade. förlåt.

-