Tjen, lever på youghurt. Jag tycker inte ens om youghurt. Hur det nu stavas. Ska till Becka snart och få naglarna fixade. De är så brutalt långa nu att de inte ens är kul men jag har någon slags kärlek till mina naglar, det tar emot och klippa av dom, nå jävulskt. Så dom får väl vara långa och ivägen, bara dom är snygga så, jag tänker inte ha några gula häxnaglar. Töjjer mitt andra öra. Det är som att jag alltid måste göra något som gör ont för att känna att jag lever. gör det inte ont någonstans så känns det alltid så tomt och bedövat. Livet är bedövat, det är som att det är ett tjockt duntäcke mella mig och resten av världen. Jag äter för att jag inte ska dö, jag går på skolan, jag pratar med folk, jag jobbar, men jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag kliver upp på morgnarna. Jag vet inte varför. Mitt liv är bra igentligen. Jag menar, jag har folk runt mig, allt går väl bra, jag mår väl bra. Men det är som att det finns ingenting som drar upp mig ur sängen längre, jag går på rutin, jag går på automatik. Fan vad äckligt det är med youghurt. Hah, fack. Jag är så konstig i huvudet just nu. Det värsta är att jag inte kan sätta fingret på vad det är som håller mig nere. näe, nu är youghurten äntligen slut. Rebecka nästa. tur att vi bor typ grannar.

Kanske skriver nåt kul sen, om jag orkar.

Just nu känns det som att jag vill dunka in huvudet i betongväggen påväg ut men det brukar gå över, alternativt kanske jag slåss lite med Rebecka. Bara för att.

Skojja.

Chaao..

-

Jag såg ju ut såhär idag föresten.

Grym stil som vanligt.

Nejmen, hej.