Hörrni, jag sitter här och ska dricka kaffe all by myself. Kaffe ska vara en social grej ju. Och här sitter jag, med mitt kaffe, utan någon att dela det med. Jag lyssnar på The Weeknd också, så det ska bli lite extra sorgligt att jag dricker kaffe själv. Det känns lite som jag har druckit kaffe själv hela dagen. Dendär känslan när man vaknar när bussen går, inser att man har tandläkartid om en timme och helst av allt skulle man bara vilja vända sig om i sängen och dra täcket över huvudet. Iallafall. Jag promenerade lydigt upp till skolan, sa att jag hade tandläkartid och gick ner till sjukhuset, satte mig i fel väntrum såklart. Blir indragen i nått rum och kvinnan säger åt mig att sätta mig på stolen och trycker sedan ner en såndär röntgen-platta i halsen på mig, sen sitter jag där, med tårar i ögonen och dregglar. Hon mumlar lite och skickar sedan ut mig i väntrummet igen och säger att de kommer någon snart. Hon kände tydligen inte för att tala om för mig varför jag igentligen var där. Men det gjorde hon som kom efteråt. ''Hej! Du ska skära upp tandköttet och borra bort dina visdomständer! Det låter roligt ellerhur?! Vi tar och gör det två dagar innan de sätter in tandställningen i överkäken va? Så får du ha det lite extra skönt!'' Jippi! Tack. Det enda som får denhär hela tandgrejjen att fortfarande kännas värt det är det faktum att jag kommer gå ner i vikt. Det var rätt gott med kaffe, fast jag är ensamen. 

-

Jag är snygg.