Här sitter jag och är het. Brännt mig i den vackra vårsolen idag och nu dricker jag te. Het på in och utsida. Valborg firades på ett till början underbart vis med många vackra, snälla människor, tyvär tappade jag som vanligt humöret och drog ner stämningen lite. Jag hann även prata lite med farbror polisen och han ville så hemskt gärna prata med min moder så jag var så snäll att ge honom nummret. Nåja, man ska väl prova allt här i livet. Dagen spenderade jag med att dricka kaffe på ett fik där vi gömde oss från solen för att skona våra slitna ögon, morgonen fortsatte med en sväng till affären för att panta burkar där vi nådde så höga summor att vi fyra fick varsinn piggelin. Med våra piggelin i högsta hugg vandrade vi bort mot österäng där vi återförenades med fem vänner som även de trotsade skallebanken och hade bestämt sig för att lapa solsken. Vi satt där på gräset en stund och pratade om gårdagens äventyr, utbytte historier och fyllde minnesluckor. Efter en stund vandrade hela vårat umgänge tillbaka till mörkret i lägenheten som fortfarande luktade av fest och bakfylla. Där blev jag inte långvarig utan efter endast några minuter kastade jag mig ut i solskenet igen och styrde mina steg mot stortorget för att möta upp med två fina människor. Väl vid stortorgets utkant begav vi oss till Mc Donalds, där inne osade det av friterat och värmen var nästan outhärdlig. Vi gjorde våra bestälningar och promenerade sedan ut och mot stortorget som var fyllt av så väl unga som gamla. På väg mot den stora trappen där vi siktat in några lediga platser ropar någon mitt namn och jag ser några bekanta ansikten, jag ursäktar mig en stund från mina två följeslagare för att än en gång utbyta historier om kvällen innan. På väg mot mina tidigare vänner som slagit sig ner en liten bit bort ser jag ännu två välbekanta ansikten som ler mot mig och jag slår mig ner en stund. Historier utbyts ännu en gång och våra skratt fyller luften. Jag fastnar hos dessa två underbara individer och mina tidigare följeslagar kommer efter en stund och sätter sig med oss trots att dessa är obekanta med varandra. Ännu en gammal vän slår sig ner i den värmande solen och vi pratar nog mest om ingenting på det där sättet som man bara kan göra när man sitter i solen bland nästan hela östersunds befolkning. Vi spenderade mest hela dagen på den trappen, bortsett från promenaden till glassen då jag mötte ännu två välbekanta ansikten som även de berättade om sin kväll. När solen börjat gå ner tar jag och min fina vän cykeln mot solen och frösön. Efter ett stop på affären är vi hemma hos mig och vi pratar mest om vackra pojkar och fina kläder sedan tar vi några bilder. Båda är slitna efter en inte för lång nattsömn och en heldag i solen. Jag själv har vid det här laget ett hettande öra och min panna är nästan flammande röd. Vi skiljs åt och säger att vi ska höras någon dag. Inget bestämt. Jag gör mig dagens tredje kopp te och sätter mig ner och skriver detta. Sängen står och lockar på mig och jag känner mig hemskt nöjd med dagen trots att inte mycket har blivit gjort. Min mattelärare kommer nog att banna mig för min lathet imorgon men den dagen, den sorgen. Lyckan sitter långt in nu.