Dagen då jag inte vaknade innan klockan. Den dagen var idag de. Ändå sitter jag här med drygt fyrtio minuter till bussen går. Jag har ingenting att skriva riktigt. 'Det kommer bli något av dig' så sa han. Jag är inte så säker på det. Idag ska jag spendera nån timme på gymmet. Mest för att jag vill gömma mig från alla människor i hela östersund. Hade jag kunnat hade jag hoppat på ett flyg eller ett tåg bara för att ta mig långt härifrån. Jag är less på stadens grå gator och falska fasader. Jag vill ut och springa igen, som jag alltid gör när det börjar bli lite trångt. Jag kommer bli van det här snart. Men jag vill ut och titta på saker, göra något vettigt och leva. Herregud, jag vill inte ens prata om de, det får de att klia över hela kroppen. Tanken på att jag verkligen är för liten för att ens få tjäna lite pengar gör mig aningen nere. Det är klart, skulle jag absolut vilja så skulle det nog gå.