-166-

Hej, yo, ey, fint väder eller hur? Jag är på ytterst fundersamt men bra humör. Jag är i de här stadiet där jag inte har en jävla aning om vad, varför och hur saker händer och blir. Jag bara 'make it up along the way' så att säga. Det är inte likt mig, så jag sitter ju med en fin liten ångest inne i huvudet men det verkar inte hjälpa. Ungefär nu dog all skrivteknik jag hade för 30 sekunder sen. Hmm, jag är inte riktigt i form. Eller jag är i form men inte den formen jag är van att vara i, anntar att det kan vara bra.
-
Anyway, idag var vi i bydalen med skolan, det var riktigt roligt faktiskt, jag hade underbara Jessica och Manne med så det blev en bra dag även om jag fegåkte litegrann. Somnade som en stock på bussen och vaknade strax utanför trångsviken, och med en sex minuter lång dubsteplåt i lurarna funderade jag på saker som hänt och personer jag mött den senaste månaden medan skogen flöt förbi utanför fönstret. Frös till lite och tittade över på Jessica som sov som ett barn. Skickade ett sms eller två och kollade läget strax innan bussen rullade in framför vår stora gula skola. Rebecka bjöd på skjuts hem och jag njöt av att slippa släpa mina två väskor och skidorna ner till stadens centrum och sedan på bussen. När jag klev ur bilen gatan ovanför mig bestämde vi att Rebecka nog skulle titta förbi en sväng lite senare på kvällen. Jag gick långsamt hem mot mig, när jag kom fram höll min granne upp dörren åt mig, väldigt uppskattat. Kom upp till min lite stökiga lägenhet och släppte väskorna på golvet. Startade datorn och ringde min mamma, kaos uppstod i cirka fem minuter när jag blev mest attackerad av vänner på facebook. Avslutade fort både min mamma och mina samtal på facebook för att njuta av en varm dusch. Tog det lungt och vid sju kom Rebecka över, hjälpte henne med dansen och rotade runt i min alldeles för fulla garderob, jag var tvungen att springa ut en sväng för ett ärende och mest bara utanför dörren sprang jag på Tilda och blev glad, fick en kort pratstund innan jag var tvungen att promenera tillbaka till min lägenhet men planer blev gjorda. Väl tillbaka sa jag hejdå till Rebecka och tog sedan hand om disken och mina naglar. Nu sitter jag här och är aningen nöjd över både mig själv och mitt liv även om mitt pesemist-jag säger att det mest är en synvilla det jag har nu. Det jaget har antagligen rätt men jag tänker njuta av min synvilla. Nu tänker jag krypa ner i min säng för det har varit en lång och efektiv dag.
-
I mina högtalare just nu spelas den här fina låten.
-
How much is real?
So much to question.
An epidemic of the mannequins, contaminating everything.
We thought came from the heart.
It never did right from the start.
Just listen to the noises, before you tell yourself, It's just a different scene.
Remember it's just different from what you've seen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0