Yo! Jag tycker en grej är rätt kul, som ni kanske inte tänkt på, eller så har ni de, vad vet jag. Men ni vet förhållanden, sånna där grymma par som alltid ska gulla så man känner sig så utanför att man helst vill hänga sig, eller igentligen, par överhuvudtaget, kan lika gärna vara sånna där som är galet sköna att hänga med som bara är allmänt bra för varann. I vilket fall som helst så tar de flesta förhållanden slut, iallafall för dem i min ålder och runtom så. Grejjen var att jag började tänka på de här människorna som blir tillsammans med nån för första gången i kanske 6an, sen lyckas de ha 40 olika pojk/flickvänner tills de fyllt 18. Hur ska jag säga de här så det låter bra. Dessa tjejer och killar måste ha väldigt många människor som passar dem, väldigt många som är deras typ av människa. Själv är jag snart 18 år och har aldrig i mitt liv haft en pojkvän, det har tillome bara varit nära en enda gång. Jag brukade tycka att de är lite konstigt för de flesta jag känner har eller har haft minst en eller flera pojk/flickvänner. Men nu börjar jag tycka att de är lite konstigt, jag har ju liksom aldrig hittat den där människan som jag kan spendera så myckt tid med, någon som jag kan prata med och ha kul med, någon som är värd att få träffa min underbara familj. Det måste ju på något sätt betyda att alla pojkar passar inte mig. Medan alla dessa som gör slut och 2 veckor senare är upp över öronen förälskad i någon annan bara kan 'pick and choose' så att säga. Det kan ju inte vara så kul, när man sitter där och inser att man delat med sig av sig själv till människor som man igentligen inte ville vara med måste ju de vara värre än att sitta som mig och inse att ingen vet något om mig på det sättet igentligen. Haha, det här blev lite virrigt. Jag kanske har helt fel också, eller så kanske ni uppfattar det här på helt fel sätt. Feltolka mig är det väldigt många som är bra på.