På något sätt är det lite synd att ni inte behöver mig längre, för jag anntar att det är dit vi har kommit nu. Allt vilar dock inte på mina axlar, även om det är lättast att lägga det där. Jag kan gärna låta människor tro att det mesta är mitt fel för vad spelar det för roll när jag ändå vet att det är en illusion för att deras liv ska verka lättsammare och att deras samveten ska kännas renare. Fast ibland tror jag på dem, ganska ofta igentligen så känns det som att allt dåligt som hänt faktiskt hänt på grund av mig. Jag har förmågan att alltid tycka 'fel' när det kommer till att välja den där förbannade sidan som man alltid tvingas när problem uppstår. Jag har inte förmågan att välja sida, det brukar bli omedvetet och det händer ganska ofta att andra väljer den åt mig eftersom de annser att vanligtvis skulle en person i min sitts göra just det valet. Det gör det aningen lätt för mig iförsig eftersom jag sällan tycker att det spelar så stor roll vart jag hamnar även om jag helst av allt vill vara på alla sidor samtidigt. Lite som att äta kakan och ändå ha den kvar. Jag förstår mycket väl att detta skapar problem för många människor i min omgivning även om sättet jag tänker och tycker 'makes perfect sence' för mig så att säga. Tyvär är det inte många som låter mig förklara hur det ligger till, förklarar jag så lyssnar de antingen inte eller så nickar dem och ler även om de inte förstår något. Jag förstår även det. Allt är ett spel, hela livet är bara en samling av sociala lekar och tävlingar. Jag lär ju vara långt ifrån ensamen om att någon gång fejkat ett leende för att slippa frågor om vad som hänt eller gått ner till mamma och pappa och försökt så gott det bara går att dölja bakfyllan. Det är bara små spel, sådant som är normalt nuförtiden. Jag försöker att hålla mig till människor jag verkligen tycker om att umgås med, men det är svårt, kontakter är bland det viktigaste man har. Om inte annat till att få tag på ett jobb eller något annat. Sociala spel kommer vi aldrig undan, hur jobbiga de än är. Tillbaka till själva grunden igen kanske. Det är inte bara mitt fel, tillslut gör vi alla fel, inget konstigt med det. Dessutom tycker jag inte ens att jag gör något särskilt fel, även om jag där också kan förstå hur andra kan se mina handlingar som något konstigt, stötande eller elakt. Grejjen är väl att jag gör allt för mig själv, för vem ska jag annars göra det för? Jag gör aldrig något för att medvetet skada någon. Jag har ganska länge försökt att göra saker för andra eller igentligen mest försökt låta bli att göra saker för att andra inte ska ta illa upp. Resultatet jag fått har inte varit värt det. Jag har haft relativt tråkigt och tillbaka har jag inte fått så mycket. Slutresultatet är att börjar man ge så kräver folk mer, att bli tagen för given är en av bivärkningarna. Shit vad jag hoppas att ingen tar åt sig det här på fel sätt, det är allmänna funderingar som jag brukar ha kring människor och beteenden. Sen får ni ju gärna ta åt er, vem vet, kanske jag kan få era hjärnor att tänka runt saken lite. Jag har inte alltid rätt men här har jag rätt att skriva det jag tycker. Peace, love and understanding, visst var det så?

-

ovoxo, love.