Hej världen. Jag är helt otroligt duktig på att låssas må bra men inte ens jag kan låssas bort den här ''förkylningen''. Livet rullar väl på som vanligt efter ännu en festival, det känns så bra att jag istortsett växt upp i den typen av värld. Nu är banden avtagna för den här sommaren och jag sitter här och inser hur bra jag igentligen mår, hur mycket jag vuxit den här sommaren. Felicia, jag vet att du fortfarande tycker att jag tror för lite om mig själv men du träffade inte mig så mycket i vi säger april-maj. Jag har kommit lång väg sen dess. Jag vet att jag är bra och att jag faktiskt betyder något nu, jag vet att jag får vara som jag är och att jag inte behöver skämmas över att jag faktiskt skulle gifta mig med Lil Wayne om jag kunde, haha! Det är okej att jag missade Winnerbäck och var på Rebecca & Fiona istället och de rockade verkligen. Det är lugnt, jag är mig själv även om jag själv betyder att jag inte går ut utan att åtminstone fixa ögonbrynen. Ta mig som jag fucking är. Förlåt om jag inte passar. Jag har många gånger sagt att jag ska sluta bry mig om vem jag trampar på tårna men nu är det på riktigt, för mina fötter är såriga och många har inte barat trampat på dem, de har spikat fast dem och skurit djupa sår för att sedan le när de ser blodet rinna. Meeen, än en gång är jag starkare än så och jag kommer alltid gå med ryggen rak ur vadsomhelst. Jag kan stå på mina egna fötter och det är jag ganska ensamen om. Heh, jag skriver ganska tråkigt igentligen, har ni tänkt på de? Det finns sällan humor i mina inlägg. Finns det humor är den dråplig, ironisk och kanske lite elak. Haha, jag gjorde ett rätt dåligt facebook-inlägg idag, jag tror garanterat att det blev missuppfattat. Ni vet ''They say love is in the air so I hold my breth til' my face turns purple'' så ser jag på saken just nu och tills vidare.

-

-