-94-
Hejhejhej! Jag har inte kunnat skriva för jag har varit hos Madelene och ätit tårta och träffat massa av hennes familj. Waow. Nu har jag nån lektion om grekland. Men ja.. vi är ju klar med det här eller det var så jag förstod det. Förstår inte riktigt varför vi har det här i 3 timmar nu. Fast igentligen var det nu, idag jag faktiskt fattade vad det var meningen att vi skulle lära oss. Idag ska jag hem, fast jag vill kramas. Men. Näej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om den saken. Oj, jag vill inte ha historia på det sättet som skolan vill att vi ska ha det. Jag vill ha historia med en bok, min dator och dokumentärer. Powerpoint, konstiga danser och bilder lär jag mig ingenting av. Och på tal om powerpoint, here we go. Bitter idag. Lite. Behöver saker. Musik till exempel och en dusch.
-
Tystnad, Erini försöker inge lite motivation och hopp, alla vill bara gå. Bredvid mig säger Janique tyst 'men seriöst.. vad mycket det var..' Jag nickar och håller med. Rebecka bryter tystnaden och skriker 'Si seniorita!' väldigt svenskt. Klassen ler. Några pratar om något väldigt tyst nere i hörnet. Bakom mig frågar Erini om vi förstår, några svarar 'mm' fast alla vet att de säger vi bara för att vi vill sluta så fort som möjligt. Det är farligt att neka en lärare att man förstår något. Det blir så långa utsvävande förklaringar då. Hon frågar oss om vi är nöjda med caset på 400 olika sätt. 40 minuter kvar nu. Rebecka bryter tystnaden igen 'Våran dans var ju. . . bäst.'. Erini fortsätter mala på om sokrates, hellenistisk stil, inte bränna böcker osv. Religionskunskap. Tystnade efter att ha läst upp något kriterie. Elvina säger något snabbt som sammanfattar när vi gjort det. Erini drar igång en mycket längre förklaring. Vi har inte tagit upp världsreligioner, islam nästa. Janique pillar på håret, Madelene kluddar lite på ett papper, Louise vilar nacken mot händerna och blundar lite fort. Emma avbryter, sånglektion. Erini undrar om vi har koll på våra kriterier, 'jaa' svarar klassen, fast hälften av klassen har nog inte ens sett dem. Det var det, de orden vi väntat på så länge. Äntligen slutat, lunch, buss.
Hejdå!
-
Kommentarer
Trackback
