Sitter här med min talrik nudlar och väntar på ödet. Nudlar var det.. Jag känner att det här börjar dra sig mot något jag inte kommer vilja lägga upp. Angåenge citatet i början, det kommer från timbuktus flickan och kråkan. Jag tycker att det låter så fint men ändå sorgligt. Fast mer peppande, jag menar så länge du har liv så kan du ändra på saker. Jag har precis läst så många taggande inlägg att jag blev på bra humör. Fast jag insåg att jag är negativ så ofta som jag bara kan, helt utan anledning. Det är iförsig lite sån jag är men jag vill inte riktigt det längre. Och som sagt, finns det liv är det aldrig försent, vilket betyder att jag kommer att försöka vara lite mer positiv kanske. När jag kommer ihåg det. Jag har så sjukt lätt för att trycka ner mig själv, så sjukt lätt att tycka att jag inte gjort nog bra ifrån mig, inte gjort det jag borde fast jag igentligen gör saker riktigt bra. Okej, jag var inte till gymmet idag men det kommer en dag imorgon också och jag var ju ändå där igår. Jag måste verkligen lära mig tänka så.

-

Nu peppade jag mig själv. Jag borde ställa mig framför spegeln och säga att jag är bra, unik och speciell eller hur det nu var. Det är töntigt, egoistiskt och förmodligen ganska bra. För det är väl så? man kan inte älska förän man älskar sig själv. Ytterst sant.

-