Det var ju kul så länge det varade tänkte jag, medans jag trampade längs bergsgatan på Jonnas vingliga cykel och kollade på stjärnorna. De lyste otroligt klart ovanför de vita lägenhetshusen och jag kände mig ännu mer ensam. Mina vänner har lämnat mig sen timmar tillbaks för att göra det bästa av onsdagsnatten på krogen. Jag och Jonna följde dem och satt sedan ute på stan en stund och diskuterade livets största gåta, kärlek, innan även hon hade viktigare saker att göra. Nu sitter jag här, iförd endast underkläder och vet inte riktigt vad jag tycker. Besviken på mig själv och ganska uppgiven. Livet leker inte fram men jag försöker hålla humöret uppe, det är bara så jobbigt när alla andra är så intresserade av att trycka ner det. Jag vet mest om mig själv men folk har inte riktigt tid att lyssna utan formar gärna en egen uppfattning, jag kommer aldrig någonsin sluta irritera mig på de. Jag har inte tålamod nog att göra på någon annans sätt men mitt sätt fungerar tydligen inte så det kanske är lika bra att sluta försöka. Moral, jag hatar moral, vem säger att det finns en väg att gå? vem säger att det bara finns ett sätt att göra saker på? Jag har väl en egen väg precis som du, vem säger att din väg är mer rätt än min? Det finns inga rätt eller fel igentligen om man tänker efter. Endel dricker sprit, endel inte, endel äter kött, endel inte. Tänk på de, nästa gång du tycker att någon gjort fel, försök att se det ur ett annat perspektiv, det är inte så jävla svårt om du bara försöker kliva ur din egna bubbla och inte är så rädd för något nytt och ovant. Börja använda farthållaren, våga tappa kontrollen, våga följa ditt hjärta även om grannen kommer kolla snett på dig i ett halvår. Vad spelar det för jävla roll. Vet du vad du gör då? du visar att det är du som bestämmer, du gör det du vill. Skit samma om någon annan tycker att du gör fel. Jag fick höra en gång, rätt ut, sagt rätt upp i mitt ansikte att alla som töjer sina öron gör det för att få uppmärksamhet. Vet ni vad jag kallar sådana kommentarer? Trångsynhet. Världens största problem. nej, jag kommer ingenstans med det här. Hur mycket jag än önskar och försöker så kommer jag aldrig någonsin få nog många att förstå. I resten av mitt liv kommer jag kämpa mot människors trångsynhet. Människor letar fel för att må bättre själv, jag vet det men det får mig inte att må mindre dåligt. Jag vill ha ett uppsving, jag vill få medvind, jag tycker att jag förtjänar det men jag lyckas på något sätt alltid sätta krokben för mig själv. Jag skyller alltid på mig själv även om det faktiskt inte alltid är så. även om du tror det...

-