Hej babes. Jag har diskat nu och det betyder att jag är på bra humör igen, om jag städar så är det inte så farligt. Okej, om jag inte städar kan det också betyda att jag bara har haft för mycket att göra, inte bara för att jag varit nere, men senaste veckan har det inte varit fallet. Så, anyways, på väg tillbaka som tiotusen gånger förut. Jag hittde ett citat nånstans, jag tror det stod något i stil med 'I think I skipped that innocent part of my life and went straight to become resentful and angry'. Nåt åt de hållet iallafall. Och det kändes som det passade lite även om jag nog insett att jag har en ganska förvrängd bild av mig själv. Eller bara det att jag vet så mycket mer om mig än alla andra så när jag säger något om mig själv tror folk inte på mig för att de inte passar deras bild av mig, den bild de har av mig. Jag har tänkt otroligt mycket på mig själv den här helgen. Ni vet, den där identitetskrisen man får lite då och då. Jag tänker alldeles för mycket, jag vet det. Men vad kallar man en tjej som lyssnar på allt från hiphop till death metal, har piercingar, tatuering och en töjning, klär sig i allt från spetslinnen till huvtröjor, är nogrann, pratar mest om sig själv, kan skriva långa texter om allt och inget, har problem med att lita på andra, är blyg men samtidigt ärlig, ibland lite för ärlig, hatar att vara sen och inte ha någon slags plan, gör saker bara för att jag kan, utan att tänka på konsekvenser och oftast vaknar innan sex på morgonen bara för att jag kan. Jag säger emot mig själv bara genom att vara mig själv. Shit, det är inte lätt att vara sig själv, som min vän skrev ''vi är en identitetslös generation, enorma företag säljer våran personlighet till oss'' våra identiteter består av vårt materiella värde. Det ligger mycket sanning i det även om jag inte riktigt vill acceptera det. Jag menar, jag sitter här och skriver på min skapligt nya macbook air med min dator jag använder för photoshop bredvid, på den ligger min iPhone 4s och på andra sidan ligger min iPhone 3gs jag hade innan, på golvet bredvid mitt nya skrivbord står en nyare stereo och spelar Nickelback från mitt spotify premium konto. Där har ni ungefär en och en halv/två meter av min lägenhet som jag dessutom har. Haha, usch, jag blir nästan lite äcklad av att tänka på hur mycket jag har medan jag kan sitta och klaga på att jag måste diska för hand. Jag tycker verkligen att jag är bortskämd men jag tycker inte jag beter mig efter det. Kanske lite ibland, men jag brukar inte tänka så mycket på det. Oj, det här går bara runt. Nu ser ni hur mycket jag tänker just nu. Snart har jag löst alla krig och all svält också. Istället för att tänka borde jag göra. Det kanske händer, allt börjar ju med en tanke.