Och jag tyckte det var vackert.

Hej. Jag tänkte att ikväll är det ju lugnt, jag kan vara vaken länge och göra ovettiga saker som vanliga tonåringar gör på kvällar när de är lediga dan efter. Jag kan inte det, jag kommer att stupa i säng vilken minut som helst och vakna skitpigg, så att säga, vid 6 imorgon. Det kommer i sin tur resultera i att jag har skitmycket tid att slå ihjäl hela dagen. Det enda jag tror jag ska försöka åstakomma är ett besök på solariet. Jag har ont i huvudet och i ögonen. Jag har, ända sen jag åt middag, kollat på klipp på en kille vid namn Henry Bowers som håller på med spoken word (och lite andra saker). Asgrymt. Jag vill, våga, kunna. Jag har en chans nu, snart, men jag tvekar. Jag har suttit och läst igenom lite av det jag skrivit men jag har ju bara skrivit mystiska texter där det nästan alltid ingår en människa jag alltid kallar du och oftast, nästan helt utan förklaring till vad som hände och vem den dära du är. Iallafall, ni kan ju få lyssna på en text han gjort, den känns. Tack.
-
-
Känns det bra? JA! Vad bra för den heter 'det är inte kul längre'.
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0