Jag har en text som bara ligger och väntar på att bli skickad. Den är riktigt fin. Sådär fin på ett lättsamt sätt. Men jag är så otroligt rädd. Först tänker jag att jag kommer ju aldrig veta hur jag landar om jag inte kastar mig ut för stupet men nästa stund tänker jag att jag kanske inte vill veta hur jag landar för tänk ifall jag landar på nacken, då är det ju kört. Min hjärna och mitt hjärta har krig. Nu har jag det där, behöver bara trycka på skicka men tankarna går i mitt huvud. Som min mamma brukar säga, kan man inte säga det så ska man inte skriva det. Men jag har nog alltid haft lite lättare för att skriva, man hinner liksom tänka på vad det är man faktiskt menar innan det kommer ut. Jag är ju den där typen som alltid pratar innan jag tänker så.