-

Trött på inget, trött på allt.

Jag kan tänka mig smärtan jag fått dig att känna.

Men karma came and punched me in the face, så att säga.

Hur känns det när saker tagit slut?

Jag står och trampar på samma ställe, jag anntar att det är något slags slut.

Försöker blicka framåt och vägrar erkänna att jag fortfarande är fast i saker som varit.

Listan går på repeat och jag vet inte vad jag tänker.

Just nu är det ett virrvarr av vardagliga måsten.

På nåt sätt är allt en kamp.

Måste alltid kämpa för allt.

Just nu känns det som det skulle vara så enkelt att bara släppa.

Bara släppa taget och flyta med.

Det finns ingenting att hämta här så varför stannar jag kvar.

Jag orkar inte armbåga mig fram bland idioter.

Jag släpper fram dem och låter dem misslyckas istället.

Jag trivs rätt bra med att sitta på läktaren, synd att man är så ensamen där medans alla andra är på planen och slåss om brödsmulor.

-

Sida efter sida fyller jag med text.

Vaknar varje morgon, lika fylld av tankar som dagen innan.

Sliter mig upp, vässar armbågarna och slår mig ut bland människor igen.

-