-sänkt alla möjliga skepp-

Jag är så sjuk. Har inte ens vågat prova om jag kan prata idag. Känns inte som jag kan det och jag skjuter gärna upp besvikelsen en liten stund till. Jag är dock väldigt glad att jag fortfarande känner någon smak. Fast det suger ju såklart ganska hårt att inte kunna prata.. Insåg igår när jag umgicks med människor hur extremt tyst det är när jag inte pratar, nästan läskigt. Också insåg jag att jag måste prata alldeles för mycket igentligen.
Näej, jag hade ingen röst.. FuckMyLife. Jag har inte tid med det här. Jag har så mycket att prata om och massa saker jag måste säga hela tiden! Tacka gud för facebook och sms de här dagarna. Men det är fredag och imorrn är det lördag och det betyder att jag inte alls vill ligga hemma och vara tyst.. Tex. så vill jag just nu berätta för min vän Sofia att Sebastian har tagit körkortet. Sådant som igentligen inte spelar så stor roll ifall jag säger det eller inte men ni vet vad jag menar. Men jag blev sådär glad för någon annans skull, skön känsla. Ska på bio med föräldrarna men jag vet inte riktigt. kanske hostar sönder salongen. borde gå ut med soporna, orkar inte. borde diska, orkar inte. borde helt klart sova, kan inte. Jag kan ändå säga att det var värt det. Det är inte ofta man kan säga att en fest var värd att tappa rösten för, få klagomål för och missa den här helgens roligheter för. Jag behöver verkligen ta det lugnt nu men jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Ge mig en mirakelkur mot allt det här. Och skicka hit en städfirma. Betala den gärna oxå. Svammel.
-- -   -

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0