Jag har en sån otrolig ångest. Och absolut ingen röst. Jag har nästan inga rena strumpor kvar heller. Det står 'no regrets' på min handled. Jag tar ju inte droger iallafall. Eller snor bilar eller misshandlar människor. Jag har även hyfsat bra betyg i skolan. Och jag är snäll. Är jag inte det så är det inte meningen. Jag måste tänka på sånt där som ändå är bra med mig. Det finns ganska många saker som är ganska bra med mig. Snesteg gör alla, ja, minsann. Och i min egna lilla bubbla så tycker jag att jag gör ganska få större misstag. Det är ju aldrig någon som har dött iallafall ^^ Heh.. ironi, ironi, ironi, eller något åt de hållet. Monstersjuk.. Det tar mig evigeheter att göra inlägg, alltså hela dagar tar det. Jag gör så mycket ovettigt imellan. Kanske är för att jag har ett liv och inte har mitt liv på bloggen som många andra. Nu vill jag bara lägga mig ner och sova. Helst en hel, lång natt utan hostan. Undrar när min röst kommer tillbaks. Som det känns just nu, aldrig. Det kommer nog bli en otroligt lugn helg för mig, fast vem vet, beror på hur jag mår imorgon. Tänk vad mycket jag skulle göra för att få höra ord och meningar som sagts den här veckan igen. Igen, på riktigt. Sådär lungt och sansat, face to face. Det har kommit mycker ur den här veckan. De här nätterna har gjort så mycket. Gott och ont. 
-
Som tur är, älskar Sofia mig. <3