Det finns vänner man bara har kul med, de man träffar ibland och gör grymma saker med.

Det finns den vänskap som kärlek någonstans bottnar i.

Ja, jag tror att kärlek är en typ av vänskap, den typ där man trivs så bra i en människas sällskap att man blir alldeless varm.

Sen finns det den typ som är med en hela tiden.

De som hjälper en läka såren, de som bakar kladdkaka åt en när man inte orkar stå på benen.

De som man inte behöver berätta något för för de vet ändå.

De man delar säng med, de som man har kul med utan att göra något alls.

De som är som ens familj.

Men vänskap ändras hela tiden.

Ens allra första vänner växer man ifrån.

Man sviker en del.

Man blir sviken.

En del tröttnar man bara på.

Vänskap är flyktigt.

.

.

.

Bussluft får mig att tänka på konstiga saker.