Ganska lugn dag idag. Efter skolan promenerade jag och några kära vänner ner på staden och köpte biljetter till Dawes showen nu på söndag. Erica tog bussen hem och jag och Louise gick runt en sväng och sen bestämde jag mig för att promenera hem till Frösön i snövädret, jag är alltså för snål för att lägga 13 kr på en buss som förmodligen ändå skulle vara minst 20 minuter sen i det här vädret. Så jag promenerade sakta men säkert genom staden och filosoferade för mig själv. Julstressen är i full gång och överallt springer människor i stora tröjor, jackor och mössor och försöker förgäves hitta de perfekta presenterna till barnen, mamma, pappa, syskon, mormor, kusiner osv. Själv köper jag inte en enda julklapp iår så mitt i allas stress promenerade jag i min egna slow motion takt och kollade på människor. Snön föll så fint när jag kom ner till badhusparken och jag såg Frösön lysas upp av julbelysningen, det var lite som att vara i en sån där glaskula som man vänder uppochner så det snöar. När jag kom till bron dunkade Maskinens 'Aldrig vart i Malmö' i lurarna och av någon anledning var jag rädd att bron skulle vika sig under mina fötter, känslan försvann när jag kom till den lilla ön som vi så fint kallar 'våldtäcktsön' här. Jag saktade som vanligt in och tittade på Krillas halvt översnöade porträtt som fortfarande står där och påminner oss om hur fort livet kan sluta, det var fotspår där och jag log lite, han kommer alltid ha besökare, du är inte bortglömd. Fortsatte över bron och mitt hår var vid det här laget vitt, likaså min mössa. Jag mötte en tjej med jättesmala ben i slutet av bron, sådär så att låren inte gick ihop. Jag började fundera över ideal, ni vet, hur man ska se ut och så. Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden. Jag kollar mig i spegeln ofta, väldigt ofta. Jag är inte den som hittar fel helatiden, jag är oftast rätt nöjd men jag är fortfarande så pass osäker att jag döljer magen om jag sitter ner, jag har nästan aldrig vita kläder på mig, inte randigt heller, känner mig tjock om jag har det på mig. Svart, svart är bra. Bortsett från när jag tränar har jag väldigt ofta helsvarta kläder på mig, kanske ett tryck på tröjan eller mörkblå jeans men i grunden är allting svart. Men tanken på ideal varade inte längre än kanske 200 meter. Jag var nu framme vid konsum, snart hemma alltså. Spotifylistan tog slut så jag började om med Mike Posners 'XO' som gått på repeat nästan hela dagen. Njöt av låten och tänkte på folk jag känner och ifall jag behövde något från affären men bestämde att jag var för snål och fortsatte förbi bilbron och när jag är på bergsgatan så stannar 9an på andra sidan vägen, det kliver av tre personer, en mamma med barnvagn och två yngre tjejer, en med klackskor som går åt samma håll som mig fast på andra sidan vägen. Jag var glad att jag inte var hon för det såg rätt kämpigt ut med klackskor i de ungefär två decimeter snö som ligger som ett duntäcke över hela östersund och mer blir det. Jag når fram till min trappuppgång och funderar i två svaga sekunder om jag kanske ska sopa trappen utanför men den tanken försvann i samma minut som jag tänkte den. Kommer in i lägenheten och knyter av mig skorna. Nu har jag dragit på mig min onepiece och har tänkt stanna i den ikväll. En kopp te, Joe Bonamassa, papper och penna kommer att vara mina vänner ikväll. En ganska lugn kväll för imorgon är det en tidig morgon för här har folk dålig framförhållning så jag och mina klasskamrater fick veta alldeless nyss att vi ska vara på plats i nån kyrka klockan åtta imorgon. Nu har jag skrivit för mycket och förmodligen stavat fel på några ställen men det får ni ta. Promenader är bra. Hej på er.