Så. Internet funkar. Det är ju kul, förutom att jag är lika intresserad av datorer som min mor och kan inte sitta framför en skärm längre än en timme innan adhdn slår in och det börjar krypa i kroppen. Min kära pojkvän tycker dock det är väldigt roligt med internet och har spelat cs i sjutton timmar på tre dagar. Plus nåra timmar på facebook och nåra till på youtube. Men jag är lika kär i han för de. Dock en aning uttråkad och får ont i huvudet av alla avsnitt Pretty Little Liars jag har plöjt igenom. Ja, jag kolla på det, kan inte påstå att jag fastnat för serien, den är inte riktigt i min smak, meeen jag har inget bättre för mig. Det är lite jobbigt när jag diskat och städat tills det inte finns något mer att städa, jag blir rastlös och min kreativitet begränsas av få kvadratmeter och en ostadig inkomst. Sen de faktum att min bil fick åka på tippen är inte heller optimalt, det var dock tur att jag slapp följa den i graven. Men utöver min rastlöshet, som jag alltid haft, så leker livet. Jag har lägenhet, pojke och ikea-möbler. Snart passar jag också in i samhället. Haha. Tänk att det skulle bli så, att jag också skulle acceptera mitt öde tillslut och tillomed vara nöjd med det.

-

Dag två. Hej. Jag har glömt att man ska skriva klart och trycka på publicera när man bloggar. Min favoritbloggare har tagit bort sin blogg och nu är jag fast med bloggare som berättar om sin frukost, sina koffeinfria, fettsnåla lattes och lägger upp miljoner bilder på vad de har på sig. Trots att jag startat mitt eget ikealiv så har jag fortfarande kepsen bak o fram och fördjupar mig i livets mening. Haha. Vad trodde ni? Att jag också kommer börja berätta om min nystartade diet, som förövrigt gör mig skitarg, och promenader i vinterlandet? Naa. Livet på Mias lilla blogg kommer nog fortsätta vara nattsvart och sarkastiskt. Det är min stil. Jag tror det är därför det inte blivit mycket bloggande på ett tag. Jag mår för bra. För bra, jag är sjuk. Nej, jag är jättenöjd med livet i stort och jag tror och hoppas det kommer fortsätta så. Men som sagt så har jag skurit bort en stor del av mitt kaloriintag och det gör mig bitter. Jag fungerar inte så bra när jag är hungrig. Dock så gör det mig lagom djup för att skriva ord på papper igen. Jag ska iförsig inte sitta här och låssas att jag inte skrivit sen sist. Men ni vet hur jag är. Jag börjar stadigt och bra och sen slutar det med att jag fått till något alldeles för personligt och blir feg. Jag är så rädd för att bli dömd och missuppfattad. Speciellt nu, speciellt sen jag lyckats träffa så många nya vänner som jag är så rädd att förlora. Jag vet att ''riktiga vänner accepterar en för den man är'' men let's get real. Vi går inte högstadiet längre. Man har en hel del ansvar för sitt sätt att bete sig, man måste vara lite försiktig med vissa åsikter, vissa känslor som inte är helt okej att visa öppet. Så jag håller mycket för mig själv, jag har gått tillbaka till att averka kollegieblock och blyertspennor. Måste erkänna att jag är lite ringrostig när de kommer till att formulera mig. Jag har haft fokus på annat, som att få livet att fungera, det tar tid, det tar mycke tid av mina skrivartimmar. Jag ska ge mig nu. Rådjur och sallad står på menyn idag, jag blir bortskämd. Jag njuter av det.

-

Föresten, ni har säkert redan hört den men lyssna på den igen.