Rätt coolt att ha internet på skolan så jag kan ta med min coola dator ^^
det är konstigt lite folk här..
-
Har inget att skriva.
-
Ska på Dancehall idag!
2 timmar underbar dans ^^ Först Disco N3 sen Street N3. Har lite ångest över streeten eftersom att jag inte brukar dansa street och Felicia och Louise 'tvingat' mig att ta Nivå 3 direkt.
Eller den här tjejen som jag läser då och då berättade det väl igentligen.
Jag tänker kopiera skiten rätt av för att det var så bra så ni som läser det här MÅSTE besöka hennes blogg, dels för att jag annars kommer känna mig som en tjuv och dels för att det är en väldigt bra och mysig blogg.
'''''
''Imorse så vaknade jag av att det var Söndag, fint väder och jag hade sovit bra. Men hösten kändes lite mer idag, för det är någon grad kallare och det blåser ganska mycket. Jag önskar att jag hade en pojkvän idag. För det är söndag, och jag vill inte sitta här ensam. Solen lyser ner i min lägenhet och jag lyssnar på en höstig spellista ensam. Önskar att någon kunde bjuda mig på middag, eller bio. Eller bara titta på mig lite, säga att jag är fin i håret. Brottas och skratta. Inte kanske vem som helst, men ja. Jag brukar vanligtvis trivas ensam, men vissa dagar så är ensamhet det sista man vill ha. Jag vill nog bara vara med någon som är rätt, antar jag. Och egentligen så vet jag ju vem fan det är men jag är för efterblivet feg för att veta hur jag ska göra, om jag ska, och när jag ska.''
'''''
Precis sådär känner jag ibland.
Speciellt på söndagar.
Hon är så duktig på att beskriva känslor med ord.
.
.
Från det ena till det andra.
Kände att jag hade råd att springa på Wesc idag.
Så jag gjorde det och köpte en tröja, blå var den såklart.
Ramlade in på ett skönt inlägg alldeless nyss. Kände att jag behövde det, vilken skön människa som skrivit det här.
Fan vad rätt hon har. Jag tänkte lite och jag har fortfarande inte kommit på något jag är bra på. Dock så kan jag, precis som hon skriver, rabbla upp en massa grejjer jag är dålig på. .
. . .
. . .
ehe.. jag kommer faktiskt inte på något jag är bra på.
Visst finns det saker jag kan, typ. . eeh. . fota!! yes, där satt den. Det vågar jag tillomed säga att jag är bra på.
Men jag kan inte laga mat t.ex. jag är inte heller särskilt bra på städa, hålla ordning osv. min lägenhet är som en ungkarls lya och öppnar du kylskåpet hittar du 2 öl och en ost, typ.
Jag är rätt bra på att skriva också. fast det roliga är att det är inte det som är bra som jag skriver här. Jag vågar inte lägga ut det jag skriver. Det är liksom mitt liv. Men det skulle vara rätt kul att samla ihop allt i en bok. eller ja.. jag är väl inte särskilt grym på att stava och så, andvänder mycke talspråk. but still.
Haha, jag funderar fortfarande på vad jag är bra på. jag skulle ju hemskt gärna vilja skriva dansa, för jag går ju faktiskt gymnasiet med inriktning dans, andra året tillomed. Men jag tycker inte jag är särskilt bra, har t.ex. väldigt svårt att lära mig koreografier, det går långsamt, som det mesta för mig. och jag kan absolut inte göra en egen! fast jag skulle vilja kunna, så det är väl ett av mina mål iår, jag måste ju ändå för det ingår i min utbildning.
Jag är envis, både på gott och ont där då. Men det gör ju alla träningar lättare ;)
Ungefär lika smidig som ett kylskåp och lika glad som en sten promenerade jag till och från skolan idag såhär första dagen. Blev intervjuad av nån radiogubbe när jag och Jonathan satt och njöt av skuggan utanför skolan. Gick på möte och blev tårögd. Köpte mjölk och skrattade lite. Diskade och lagade lite mat. kollade på slutet av en film och bestämde mig för att inte sitta här utan promenera en tur runt frösön eller liknande. Så vi hörs.
Jag antar att man kan säga att du lämnade mig med ett brustet hjärta och väldigt lite livslust.
Jag har aldrig tålamod nog att bli förståd, ingen känner mig så väl som du.
.
Kan inte fatta hur en låt kan passa så bra som den här!
Jag är inte ledsen, bara så att ni vet, det händer bara saker som jag kommer behöva lite tid att ''komma över'', so to say. Sånt händer då och då, det vet ni. Och jag har äntligen inte den där rastlösa känslan jag kämpat med i ett år. Jag har väl på något sätt accepterat allt. Nu behöver det bara sjunka in och lägga sig till ro. Men det kommer alltid finnas kvar någonstans i mitt hjärta, det spelar nog ingen roll vad som händer. Nu tänker jag ta en dag i taget och se vart jag hamnar. Just såhär veckorna framöver kommer jag vara i goda händer hos mina underbara vänner som alltid finns där. Träningar och skola, fokus. Livet är bra. Faktiskt. På riktigt. Bra. Fast inte. Fast joo, lite.
NU LYSSNAR NI PÅ DEN HÄR!! (samma som jag länka fast för er som inte har spotify):
Eeh, jag har ett liv, ett liv som jag just nu måste ta hand om väldigt mycket.
Och bloggen är väl aldrig särskilt prioriterad måste jag väl få säga.
Det är mest bara en vana, istället för 700 facebook uppdateringar, you know.
jag tänker. eeh.. väldigt mycket? nejmen, jag tänker mysa i soffan med persiennerna (stavas de så? äh, sket jag väl i egetligen. cool, jag vet) nerdragna, lamporna släkta och Adept på hög volym. Nej, där ljög jag lite faktiskt, för Maddeliten och Kara ska komma hit och vara det de är bäst på, mina vänner. Men nog blir det mycket Adept nu ett tag.
Madde kommer snart faktiskt, då ska vi gå till Frösöbron och tända ljus för Krilla. Sorgligt som fan det där, blir skakis bara jag tänker på han. Och jag som träffade han på yran senast. Det går inte riktigt att fatta. Skrev en liten text om det dagen han dog. Men den får ni inte läsa. Jag skrev en till text idag, om något helt annat. Men den får ni inte heller läsa. Det är för personligt.
Grejjen är väl att jag är tonåring och deppar ibland som alla andra tonåringar. Fast jag inbillar mig just nu att det hänt så mycket tokigheter att det är helt okej att klaga lite på livet. Fast jag har det bra, jag har mat, rent vatten, kläder och vänner. Fast även fast jag har det sådär underbart, matteriellt sett, så kanske jag också kan få må dåligt ibland. Alla borde få må dåligt ibland, fast inte så dåligt som Krilla mådde, det blir så jobbigt för alla som man lämnar, släkt och vänner och så. Fast där har jag lite dubbelmoral måste jag erkänna, för jag tycker inte om när man kallar någon 'psykiskt sjuk' för det är så hemska saker och så otroligt breda saker, jag tycker inte heller om när massa doktorer petar i folk små rosa och blå piller så att de som t.ex. lider av deprison blir glada för blir det inte lite på låtsas då? Liksom inte glad på riktigt utan det är bara pillrena som gör de. Visst, det är väl kul och vara glad men varenda en skulle ju gå in i väggen om man var glad hela tiden. Sen är det väl bra ibland antar jag om det är typ någon riktigt grov sjukdom. Men jag menar, alla får ju sånna där piller nuförtiden, jag vet flera stycken i min ålder som knaprar sånt, varför? för att någon skolsyster ansåg att det var fel att vara ledssen när människans föräldrar skulle skiljas eller dylikt. Jag tycker att man känner att man lever på något sätt när det går dåligt eller när det hänt något hemskt, lite som en väckarklocka 'Ta vara på livet människa!' typ, ungefär. Haha, nu lär ni ju tro att jag gått och blivit tokig, men finns det inte nån annan som tycker om att sitta hemma själv en kväll och lyssna på 'djup' musik och fundera på livet, vännerna, familjen, skola?
Ähh, nu ger jag upp det här, nu ska jag ställa ifrån mig datorn och njuta av tonerna från Anberlins Change The World (Lost ones).
Var nu glada och snälla allihop!
(Eller drick en kopp te och tyck att livet är skit och acceptera att livet är skit ibland.)
struntprat och allt annat som inte har med det här att göra
Heej.
Har varit i Hammerdal hos Anna (:
Har haft jättemysigt. Igår träffade vi några vänner sen högstadiet och var och åt pizza sen sparkade vi lite boll och sen åkte vi till Felicia och kolla på en jättedålig film sen åkte vi till Anna och skrattade och pratade sen löste jag och Britt alla världsproblem till halv 5 på morgonen. Tokmysigt ^^
. . .
Jag hade glömt lite hur kul vi brukade ha.
Det var skönt att ta det lugnt med gamla vänner ^^
. . .
Har plötsligt inte så stor lust att åka till stan igen.
Så jag åker nog tillbaks på lördagen och går på den dära joelmässan som folk pratar om.
allt jag gör. allt jag ser. påminner om dig. jag intalar mig själv att det inte gör ont. men det gör det. fruktansvärt ont. jag försöker att inte minnas. inte se. men det går inte. jag vill bort. jag vill fly så långt härifrån jag bara kan.
någonstans där ingenting påminer om någonting överhuvudtaget. men jag kommer aldrig komma så långt bort. det går inte att fly från det här. vilken jävla drama queen jag låter som. så hemskt är det inte men jag måste sätta ord på det här. eller jag kanske borde tänka på barnen i afrika och vara nöjd och glad..
Jag har haft en bra sommar. Det har jag. Det har varit sol och regn och åska. Musik och fylla och fester. Vänner och fiender och främlingar. Kramar och kyssar och händer. Glädje och sorg och likgiltighet.
Just nu faller regnet utanför. Jag tänker tillbaka på varje hörn av den här sommaren. Varje ord, varje rörelse. Varje öl, varje tår. Varje skratt och dans.
Och över huvudtaget finns det inte mycket jag vill ändra. Jag ångrar inte att jag missade hela yran-lördagen för det var vad jag behövde just då.
Och utöver det så finns det inte mycket att ångra. Jag ångrar inte heller att jag nu har 2 veckor utan planer. Jag behöver det. Jag behöver vila, andas, tänka innan skolan börjar igen.
Jag lyssnar på tystnaden nu. För en gångs skull är det tyst sånär som på klockan som tickar och regnet mot fönstret.
Funderar på hur det blev såhär. Jag är så glad över allt som hänt den här sommaren men samtidigt så nertryckt och sorgsen, för dina ord ekar fortfarande i mitt huvud.
Måste fortfarande lyssna igenom otroliga mängder Pink Floyd på nätterna innan jag lyckas sluta mina ögon. Men jag antar att det är ett billigt pris.
För någonstans känns det ändå som jag kommer klara det här. Det kommer ta tid. En extremt lång tid. Men det kommer gå bra. Jag är fylld av ett otroligt lugn just nu.
Undra om det är regnet eller om det är ekot av urkult. I vilket fall kommer det gå bra för mig. Jag vet inte hur men det kommer att lösa sig.
Den här sommaren har öppnat mina ögon och jag har träffat så många roliga människor som jag kanske aldrig kommer se igen men det gör inget.
Jag kanske kan förklara det som att vi fångade dagen eller dagarna i det här fallet då.
Kolla. Jag vet att jag borde bli glad vid det här laget. Sluta göra massa emoinlägg här. Men jag måste göra er lite besvikna och säga att det kommer inte hända.
Jag ska leta rätt på lite bra bilder som ni får njuta av medan jag slickar mina sår.
Idag kör vi på lite rockhjältar, eller ja, mina rockhjältar då.